The old days are gone!
Nu är det över, jag är trött på att ständigt ha människor som kommer till mig bara när det passar dem, jag må ha tålamod men vad tjänar det till att jag stöttar de som inte stöttar mig tillbaks elller som bara kräver saker av mig ständigt?
Det ska finnas ömsesidig kontakt för sånt där, den enda sidan ska möta den andra så att säga!
Tänk er själva, behandla andra så som du själv vill bli behandlad är en gyllende regel, den må hända inte funka till 100% i och med att då skulle man få tillbaka för precis allt man gjorde haha, den sitsen skulle jag inte vilja hamna i ^^
Men det jag menar är att på en reglerad bas ska det funka mellan 1 och 2, det är inte den ena eller den andra! Det är den ena och den andra!
I will take my time, återfå min tid för mig själv, lära känna mig själv igen! Jag känner många andra väldigt bra men jag kan inte umgås med mig själv längre, hur fan ska det funka i längden? :P
Vi föds som oskrivna blad, men direkt efter att vi fötts påverkas vi ständigt av våran omgivning och därefter tar vi verkligen efter.. Kan ni säga någon människa som inte har fått något nytt aspekt från en annan? Visst, det kan vara riktigt fint på ett sätt att höra en annans människa åsikt eller se hur denna är, men man ska inte påverkas så pass mycket att sin egna identitet brister.. Det finns ju ingen mening i det ;)
Jag älskar människor, I really do! Men jag klarar fan inte av dem... Inte alla sorter iaf haha, även om jag själv har JÄVLIGT lätt för att möta människor, överleva, prata om saker och ting, så orkar jag helt enkelt inte med alla sorter där ute!
Överallt finns dem, egoister, idioter, sega, störda, roliga, tråkiga, ledsna, glada, etc etc etc... Jag kan verkligen anpassa mig till alla slags människor, även de riktigt svåra, jag lär mig helt enkelt :)
Men jag orkar inte med den sorten som bara tänker på sig själva hela tiden, skrytsamma jävlar som hela tiden tror att de är bäst, som dessutom meddelar de till alla i deras närhet.. FUCK YOU! Ta och inse att ni inte är så jävla underbara som ni tror, ni är störande och vissa av er kan faktiskt gå och dö istället!
Jag menar, man får gärna tycka om sig själv och sitt liv, det är totally fine! Jag har inget emot de som älskar sitt liv :)
Men vad jag faktiskt menar är att det uppfattas som oerhört jävla störande, iaf från min sida... Jag tål er inte! jävla glappkäftar xD
Jag har länge försökt att fly från mina problem men nu har jag äntligen kommit till den punkten då jag insett att det inte går, det är tack vare Mogge och Sara jag kommit att insé det! Jag måste börja ta mig tid för mig själv och möta mina problem... Det är lite si och så men jag ska iaf försöka, det är ju det man lever för, att må bra eller hur? :)
Det ska finnas ömsesidig kontakt för sånt där, den enda sidan ska möta den andra så att säga!
Tänk er själva, behandla andra så som du själv vill bli behandlad är en gyllende regel, den må hända inte funka till 100% i och med att då skulle man få tillbaka för precis allt man gjorde haha, den sitsen skulle jag inte vilja hamna i ^^
Men det jag menar är att på en reglerad bas ska det funka mellan 1 och 2, det är inte den ena eller den andra! Det är den ena och den andra!
I will take my time, återfå min tid för mig själv, lära känna mig själv igen! Jag känner många andra väldigt bra men jag kan inte umgås med mig själv längre, hur fan ska det funka i längden? :P
Vi föds som oskrivna blad, men direkt efter att vi fötts påverkas vi ständigt av våran omgivning och därefter tar vi verkligen efter.. Kan ni säga någon människa som inte har fått något nytt aspekt från en annan? Visst, det kan vara riktigt fint på ett sätt att höra en annans människa åsikt eller se hur denna är, men man ska inte påverkas så pass mycket att sin egna identitet brister.. Det finns ju ingen mening i det ;)
Jag älskar människor, I really do! Men jag klarar fan inte av dem... Inte alla sorter iaf haha, även om jag själv har JÄVLIGT lätt för att möta människor, överleva, prata om saker och ting, så orkar jag helt enkelt inte med alla sorter där ute!
Överallt finns dem, egoister, idioter, sega, störda, roliga, tråkiga, ledsna, glada, etc etc etc... Jag kan verkligen anpassa mig till alla slags människor, även de riktigt svåra, jag lär mig helt enkelt :)
Men jag orkar inte med den sorten som bara tänker på sig själva hela tiden, skrytsamma jävlar som hela tiden tror att de är bäst, som dessutom meddelar de till alla i deras närhet.. FUCK YOU! Ta och inse att ni inte är så jävla underbara som ni tror, ni är störande och vissa av er kan faktiskt gå och dö istället!
Jag menar, man får gärna tycka om sig själv och sitt liv, det är totally fine! Jag har inget emot de som älskar sitt liv :)
Men vad jag faktiskt menar är att det uppfattas som oerhört jävla störande, iaf från min sida... Jag tål er inte! jävla glappkäftar xD
Jag har länge försökt att fly från mina problem men nu har jag äntligen kommit till den punkten då jag insett att det inte går, det är tack vare Mogge och Sara jag kommit att insé det! Jag måste börja ta mig tid för mig själv och möta mina problem... Det är lite si och så men jag ska iaf försöka, det är ju det man lever för, att må bra eller hur? :)
Höhö P3 ffs :D
Guess what folks, monster, tjejer, pojkar, troll, ja.. Allt det där söta som jag älskar haha ^^
Idag var lilla jag med på Radio.. NÄMLIGEN P3! De hade ett repotage om homofobo samt vad man ansåg om homosexuellas läggning, då jag skrev ett repotage på kanske.... 5-6 sms sammanlagt så läste han upp det bara 30 sekunder efteråt då låten tog slut haha, SNACKA OM SCORE!
Någon som är avis? :D Jag är helt enkelt bäst fuckers!
Tycker faktiskt jag förtjänar en JÄÄÄVLIGT enorm jätte massa stor medalj för detta haha... Men störande som fan att ingen kommenterade mitt sms på hemsidan ! LATA JÄVLA AS :P
Men jag är faktiskt nöjd ändå, att jag blev först uppläst direkt då jag skickat in de är fan tecken på att jag har lite bra åsikter och dylikt ändå..... eller? :D
Idag var lilla jag med på Radio.. NÄMLIGEN P3! De hade ett repotage om homofobo samt vad man ansåg om homosexuellas läggning, då jag skrev ett repotage på kanske.... 5-6 sms sammanlagt så läste han upp det bara 30 sekunder efteråt då låten tog slut haha, SNACKA OM SCORE!
Någon som är avis? :D Jag är helt enkelt bäst fuckers!
Tycker faktiskt jag förtjänar en JÄÄÄVLIGT enorm jätte massa stor medalj för detta haha... Men störande som fan att ingen kommenterade mitt sms på hemsidan ! LATA JÄVLA AS :P
Men jag är faktiskt nöjd ändå, att jag blev först uppläst direkt då jag skickat in de är fan tecken på att jag har lite bra åsikter och dylikt ändå..... eller? :D
Långa inlägget typ ...
Nu har jag inte varit här på VÄLDIGT länge, men jag har varken haft tid eller ork och det beror helt enkelt på att jag har mått så jävla dåligt att jag.. jaa, jag har inte velat anstränga mig med något överhuvudtaget i onödan!
Men nu kom de till kritan när jag och Sara gjorde dealen med att varje vecka säga tre saker som skulle bli klara för att få upp lilla starten med mål etc.. D.v.s. Att vi har tills nästa vecka på söndag kl 20;:00 att bli klara med dessa uppgifter! Mina var denna vecka att lära mig 4 metallica låtar, fixa min bil samt skriva ett lååångt blogginlägg om alla mina känslor och dylikt.. Detta skulle bli klarrt tills 20:00 söndag 10/5.. Men så bra kommer det väl inte gå antar jag, för jag hinner fan inte bli klar med detta tills 20:00 haha :D
Så nu då helt ärligt.. Det är väl dags att lägga fram all fakta, både för att få ut en hel del ur mitt system samt för att göra klart alla uppgifter även om de blir klara lite senare än vanligt...
Men som sagt, helt uppriktigt har jag mått skit jävligt länge nu samt så gör jag det.. Även om det blir bättre till och från så är det ändå sorgen och ensamheten jag känner större delen av tiden. Varför kanske ni frågar?
Jag har faktiskt ingen större aning själv, antagligen beror det på att jag har mycket i mitt förflutna som jag inte bearbetat, samt så händer det inte mycket i mitt liv just nu... Det enda som skapar någon form utav förnyelse är att träffa nya vänner, det var därför det var skoj att träffa Jessica igår, det hjälpte faktiskt lite på den punkten :)
Det vanliga scenariot blir att vakna och känna "naehh fan jag har inte lust att jobba".. Men ändå göra sig iordning, gå och göra fruckost, åka till jobbet .. snacka allmän skit med sina arbetskamrater, jobba lite här och var, sedan åka hem igen för att till sist gå på någon form utav träning..
Men helt ärligt så trivs jag inte så jävla bra på mitt jobb som jag säger, eller.. Det är väl till och från egentligen, men anledningen till att jag inte trivs så mycket som jag EGENTLIGEN borde i och med att alla är så jävla barnsliga av sig är att jag har så mycket att tänka på så jag hamnar ur fokus hela tiden och blir skitförbannad på mig själv varje gång det blir en tyst stund...
Alla ni som känner mig sen tidigare vet att jag var mycket gladare och pratsam förr i tiden jämfört med vad jag är nu, den som vet det mest är väl Sara egentligen. Jag är en sådan som brukar vara van vid att alltid skrika och ha mig, agera som en total idiot (för det är så jag är) och skratta åt allting nästan.. Min humor är jävligt stor och jag hade inga problem alls förr i tiden med att prata med människor eller dylikt! Men nu på senare tid har det blivit lite svårare då alla mina känslor kommer ivägen ständigt! Dock å andra sidan är det inte bara dåligt, det är skönt att vara ensam ibland. Men då kommer vi till den delen att jag INTE VILL känna så.. Jag vill hela tiden känna att jag vill vara med någon för jag har haft för mycket ensamtid i mitt liv... Jag har fan varit ensam jävligt länge när jag tänker efter ordentligt.
När min mamma dog blev jag kall inombords, jag kände svetten rinna och rädslan för att bli ensam kom som ett stort jävla vattenfall. Många kanske inte vet om de men när jag gick på högstadiet var jag faktiskt jävligt utstött, om de inte varit för Maffe och hans polare vet jag inte vad jag skulle gjort.. Jag hade vänner så, men de var inga i min klass.. Jag ansåg aldrig några därifrån som mina vänner direkt, för vänner får en fan inte att må dåligt... De ska uppskatta och försöka muntra upp bäst de kan, HUR de gör det kan ha stor betydelse med, men så länge tanken är god så finns det inga dåliga sätt egentligen.. Inte från personen i fråga iaf :)
Det var väl därför jag blev så tjurig på gymnasiet hela tiden.. (Tanken är ju att jag ska vara helt ärlig så om någon läser detta som känner sig träffad ger jag blanka fan i det)... För när jag väl var tillsammans med Veronica kändes allting underbart.
Hon var min tjej från Lidingö och vi var faktiskt jävligt lika, och oavsett vad alla säger är hon en jävligt fin människa även om hon skällde ut mig som fan och ansåg att jag var en komplett idiot i slutändan, för den delen tänker jag ALDRIG förlåta henne.. För det sårade mig så jävla mycket.
Men någon som var ännu värre var när DE i MIN klass gjorde narr av mig NÄR DE SÅG hur pass jävla ledsen jag var. Nu till hjärnskrynklarrealismen då... NEJ jag blev fan inte lyckligare av när ni trackade på mig istället för att få mig att prata ut om skiten.. Vem fan mår bättre av att vännerna gör narr av en istället för att uppmuntra en när man mår piss?... Det är INGEN bra metod för att få en att tänka på annat även om ni trodde det.. För jag blev bara mer förbannad och tog mer och mer avstånd ifrån er p.g.a. det... Varför tror ni jag slutade prata om det för?
Det var INTE för att jag mådde bättre, det var snarare för att jag inte orkade med ert jävla trackande om den saken. Även om ni menade väl så blev jag förbannad på er varje jävla gång det skedde.. Men att säga någonting skulle inte lösa det trodde jag, i och med att utryck säger mer än ord borde ni fattat attt jag inte ville veta något av de när jag skrek till er att hålla käften och inte sade något.. Men ibland kan det ju vara jääävligt svårt att förstå när en människa säger nej eller hur?
Efter det så höll jag mer och mer inne om saker och ting för jag pallade inte med att få skit för saker jag inte ens gjorde...
Men å andra sidan fanns det ju människor man kunde prata med ordentligt i klassen, men så fort denna eller dessa var fler än EN så blev ju sitsen helt annan.. Då var vi tillbaka till det där då man jävlades med mig och jag pallade fan inte med det! Jag har inget emot sarkastisk humor i och med att jag alltid jävlas med andra om det själv. Men att en människa hela tiden blir utpekad som offer för denna sarkasm då blir det fan jobbigt.
Människor har faktiskt en hjärna att tänka med, men i många fall när det gäller ömsinthet och gemenskap är de fan inte många som förstår vad det innebär. Jag har som sagt alltid höga tankar om människor och mitt hopp samt förtroende för att vi faktiskt ska kunna förstå varandra en dag i framtiden kommer ALDRIG försvinna... Nu kanske ni tänker att... Om jag nu har så många tankar som är så pass positiva är det inte ett väldigt lätt sätt att bli sårad?
JO det är det.. Right on target pal'! DOCK anser jag att de är värt de, för när man väl får rätt mår man såå jävla bra inombords så det känns som om man vore the one!
Förr i tiden tänkte jag å andra sidan alltid negativt om människor för att då hade de alla medel för att bevisa motsatsen till mig.. Tänk er själv, om du börjar med tanken "alla människor är dumma i huvudet" så blir det ju automatiskt så att när en människa är bra istället för dålig (som du märker i efterhand) blir man ju lycklig och tycker att det är underbart. Men å andra sidan om denna människan faktiskt är en "dålig" i dina ögon så får du ju leva med tanken att du hade rätt... Det är väl inte så jävla roligt eller?
Man får överväga lite vilket man tycker är bäst, för att bara tänka neutralt om alla människor är inget som passar mig, ni andra har ju självklart all tillåtelse i världen för att köra ert eget race.. Alla lever ju sina egna liv så det vore ju dumt om man inte skulle få tänka för sig själv right? :)
MEn neutralitet passar inte min livsstil, jag måste ha en liten tanke om människorna innan, för jag vill få en kick när jag faktiskt lär känna människorna :) That's the way I am!
Tillbaka till mig då hehe.. Konstigt nog blir de alltid så att när jag väl ska prata/skriva om mig själv kommer jag alltid in på andra tankar och p.g.a. kommer jag av mig haha! Lite positivt är de ju för man får mycket att prata om, men om man ska fokusera på en individ för att den ska må bra kan man inte diffa för mycket för då är ju allt i onödan :)
Ärligt talat är jag lite imponerad av mig själv, jag trodde jag hade förlorat touchen för att skriva helt men det här går ju rätt bra ändå. Inte som förr i tiden dock! Då var jag överbra på detta, alla kommentera ständigt mina bloggar och sade att de kände igen sig i det jag skrev! P.g.a. detta hittade de lösningar på många problem i sina liv, bara genom att LÄSA det jag skrev! Kanske var därför jag skrev så mycket förr i tiden bl.a..? :) För att det gjorde människor lyckliga, för jag älskar att göra människor glada, få dem att må bra.. Jag kräver aldrig något tillbaka, men det är väl därför jag blir ganska utnyttjad med. Men det gör mig inget, men de betyder inte att jag blir sårad när de drar sig undan när man försöker ta lite tillbaka av det man givit!
Jag vill inte vara taskig eller något liknande.. Men min åsikt står fast vid att om man hjälper någon ska man fan ha lite ömsinthet och ställla upp tillbaka. Det finns inget det ena eller den andra.. Det ska vara det ena och den andra!. Om man vill komma in i någons liv måste man fan se till att engagera sig lite i denna med... Hur ska man annars kunna få den gemenskapen som alla påstår är så jävla underbar? Jag har den med ett antal människor, inte för många men inte för få heller! Men de jag har den med trivs jag med som fan också!
Jag har många vänner jag skulle kunna kasta i sjön, för de kommer bara när de känner för de och annars skiter de i mig totalt.. Så varför anstränger jag mig för dem?
För jag är för snäll, jag tror på människan som sagt! Mitt hopp och förtroende för dem är stort, det är jävligt synd att människor måste missbruka andra som försöker att få andra på topp!
Helt ärligt känner jag mig jävligt ensam för att jag inte har så många kompisar häromkring.. Då menar jag kompisar med GÅNGavstånd! Jag vill kunna ringa till någon en kväll och gå ut och gå en sväng istället för att sitta hemma.. Det är så jävla tråkigt att bara sitta där, försöka hitta någon trevlig på msn och prata om ingenting.. Eller rent av bara titta på film.. Jag menar, finns det någon som finner detta njutbart?
Det är bättre att komma bort ifrån denna äckliga maskin vi kallar för dator och umgås istället för att ja.. titta på en stor jävla metallplåt som visar pixlar! Jo men visst fan har vi hört talas om socialitet? ^^
Innan jag började gymnasiet hade jag inte en enda ond tanke om någon egentligen, men vissa människor under den perioden påverkade mitt tänkande så pass mycket att jag tänker lite för mycket på hur människor ser ut nu för tiden! JAg har fan kämpat ända sedan jag slutade skolan för att få tillbaka mitt tänkande.. För jag har alltid varit den som varit öppen för alla som existerar. Ingen är för dålig eller för bra för någon annan, utan alla är jämlika.. Bara att personligheterna diffar lite till och från!
Jag menar, är det verkligen så hemskt att prata med någon bara för att den ser lite annorlunda ut? Det är ju det som är SKÖNHETEN med människan. Att den vågar sticka ut och vara sig själv, jag förstår mig inte på människor som hela tiden klagar över emos och dylikt.. Visst det är skoj att skämta om, precis som att det är roligt att skämta om människors läggningar etc.. Men gör det då diskret så att de som faktiskt ÄR i den situationen inte blir sårade.. Det värsta som finns är människor som hela jävla tiden skryter och tror att de är bättre än alla andra. För det finns inga människor som är bättre än andra, bara idioter som är så fulla av skit så de måste tracka ner på andra för att bli nöjda med sitt egna liv!
Jag själv skämtar också om människor till och från så, men inte fan gör jag det direkt mot dem om de inte är mottagliga till det! Vissa kan ta JÄVLIGT ILLA UPP, tro mig jag vet för jag var utsatt för detta under hela min period på högstadiet... Nej, jag var inte glad över det en enda gång.. Men jag stod ut för att jag visste varför de gjorde det! Men alla har inte den förståelsen för sådana saker.. Så tänk er för fan för innan ni jävlas med någon!
Anledningen till att jag aldrig passat in i det här "katiga" killgänget är väl för att jag är SKITRÄDD för att såra människor, jag är ingen sådan som vill komma in i konflikter i onödan! Men å andra sidan måste man ju våga chansa lite för att komma någon vart här i världen.... Men att komma vidare via någon annans bekostnad känns fan inte bra.. Vet inte om jag skulle göra det överhuvudtaget ärligt talat! Jag har redan sårat människor förr i tiden.. För mycket!
Jag har fan gjort tjejer otrogna mot sina killar, mer än en gång! Alla gånger har jag inte vetat att de haft killle nej, men det finns stunder då jag vetat det med och gett blanka fan i det! Nu i efterhand känns det RIKTIGT jävla dåligt ärligt talat. Människor som varit tillsammans i ett antal ÅR, och där kommer en jävel och förstör allting.. Jävligt skoj alltså!
Ur den synpunkten spyr jag fan på mig själv, men nu för tiden gör jag inte sånt!
Men man kan inte gottgöra för allt man gjort förr i tiden! Ska visa lite bra ordspråk jag hittade från min instruktör Jonas på kickboxningen! Han har fan en underbar syn på livet :)
"Man kan aldrig förändra någonting som redan har hänt tänk frammåt"
"Det är dom som tränar mest som oftast blir bäst och har man viljan kan man komma hur långt som helst"
"Man måste våga förlora för att börja vinna!"
"Man måste vara stark när dom andra är svaga"
"Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem"
Jag vill då avsluta detta med att säga följande :
Ingen människa är för dålig, alla har vänner där ute som väntar på en!
Hur jävligt det ens känns i sitt liv kommer man tillslut hitta vänner som är villig att dö för en! Man måste däremot kämpa för att hitta dem, ingenting kommer gratis (tyvärr)... Men INGEN i denna värld är född för att vara ensam!
Alla kan komma någon vart i livet, så länge man kämpar tillräckligt hårt, samt tror på sig själv! Det är som citatet "Den som har viljan kan komma hur långt som helst".. Med andra ord, INGENTING är omöjligt :)
Man måste våga förlora för att börja vinna! Om man vill komma någon vart måste man ibland riskera lite för att komma dit.. Om man aldrig vågar ta lite risker kommer man alltid vara kvar i samma båt.. Då slår tillsist yxan igenom och båten sjunker!
Man måste vara stark när de andra är svaga! Det stämmer helt, för om alla andra är svaga och mår dåligt eller om någon tappat spåret.. Vem ska då finnas där för dem och stötta dem? Tänk själva, om ni mådde dåligt skulle ni vilja ha andra där som ställde upp för er! Var inte idioter, alla kan hjälpa andra bara de att många är rädda för att ge sig in i det för de tror att det ska bli värre än vad det var innan! Jag brukar alltid tänka mig själv i den situationen och tänka efter hur jag skulle vilja ha det, det är inte alla som kan de, men allla kan lära sig :) Faktikst!
Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem! Så sant så sant, de som kommit någon vart i livet är alla de människor som lyckats lösa sina problem, det är de som håller sig på topp ständigt och inte har en massa skuggor inom sig... Att leva i skuggan är ett rent helvete! Men å andra sidan om man lär sig komma upp ur mörkret så börjar lyset sakta hitta fram! Det är inte fel att få en hjälpande hand för att dra sig upp lite fortare då och då! Men i slutändan är det SITT egna liv man lever! Det är DU som kan göra skillnad i ditt liv, andra kan bara visa vägen! Sluta vara så jävla rädda, VÅGA TRO PÅ ER SJÄLVA!
Människor vill att alla andra ska göra sakerna åt dem, men vad ni inte inser är... Ni har kraften att styra era liv!
Men nu kom de till kritan när jag och Sara gjorde dealen med att varje vecka säga tre saker som skulle bli klara för att få upp lilla starten med mål etc.. D.v.s. Att vi har tills nästa vecka på söndag kl 20;:00 att bli klara med dessa uppgifter! Mina var denna vecka att lära mig 4 metallica låtar, fixa min bil samt skriva ett lååångt blogginlägg om alla mina känslor och dylikt.. Detta skulle bli klarrt tills 20:00 söndag 10/5.. Men så bra kommer det väl inte gå antar jag, för jag hinner fan inte bli klar med detta tills 20:00 haha :D
Så nu då helt ärligt.. Det är väl dags att lägga fram all fakta, både för att få ut en hel del ur mitt system samt för att göra klart alla uppgifter även om de blir klara lite senare än vanligt...
Men som sagt, helt uppriktigt har jag mått skit jävligt länge nu samt så gör jag det.. Även om det blir bättre till och från så är det ändå sorgen och ensamheten jag känner större delen av tiden. Varför kanske ni frågar?
Jag har faktiskt ingen större aning själv, antagligen beror det på att jag har mycket i mitt förflutna som jag inte bearbetat, samt så händer det inte mycket i mitt liv just nu... Det enda som skapar någon form utav förnyelse är att träffa nya vänner, det var därför det var skoj att träffa Jessica igår, det hjälpte faktiskt lite på den punkten :)
Det vanliga scenariot blir att vakna och känna "naehh fan jag har inte lust att jobba".. Men ändå göra sig iordning, gå och göra fruckost, åka till jobbet .. snacka allmän skit med sina arbetskamrater, jobba lite här och var, sedan åka hem igen för att till sist gå på någon form utav träning..
Men helt ärligt så trivs jag inte så jävla bra på mitt jobb som jag säger, eller.. Det är väl till och från egentligen, men anledningen till att jag inte trivs så mycket som jag EGENTLIGEN borde i och med att alla är så jävla barnsliga av sig är att jag har så mycket att tänka på så jag hamnar ur fokus hela tiden och blir skitförbannad på mig själv varje gång det blir en tyst stund...
Alla ni som känner mig sen tidigare vet att jag var mycket gladare och pratsam förr i tiden jämfört med vad jag är nu, den som vet det mest är väl Sara egentligen. Jag är en sådan som brukar vara van vid att alltid skrika och ha mig, agera som en total idiot (för det är så jag är) och skratta åt allting nästan.. Min humor är jävligt stor och jag hade inga problem alls förr i tiden med att prata med människor eller dylikt! Men nu på senare tid har det blivit lite svårare då alla mina känslor kommer ivägen ständigt! Dock å andra sidan är det inte bara dåligt, det är skönt att vara ensam ibland. Men då kommer vi till den delen att jag INTE VILL känna så.. Jag vill hela tiden känna att jag vill vara med någon för jag har haft för mycket ensamtid i mitt liv... Jag har fan varit ensam jävligt länge när jag tänker efter ordentligt.
När min mamma dog blev jag kall inombords, jag kände svetten rinna och rädslan för att bli ensam kom som ett stort jävla vattenfall. Många kanske inte vet om de men när jag gick på högstadiet var jag faktiskt jävligt utstött, om de inte varit för Maffe och hans polare vet jag inte vad jag skulle gjort.. Jag hade vänner så, men de var inga i min klass.. Jag ansåg aldrig några därifrån som mina vänner direkt, för vänner får en fan inte att må dåligt... De ska uppskatta och försöka muntra upp bäst de kan, HUR de gör det kan ha stor betydelse med, men så länge tanken är god så finns det inga dåliga sätt egentligen.. Inte från personen i fråga iaf :)
Det var väl därför jag blev så tjurig på gymnasiet hela tiden.. (Tanken är ju att jag ska vara helt ärlig så om någon läser detta som känner sig träffad ger jag blanka fan i det)... För när jag väl var tillsammans med Veronica kändes allting underbart.
Hon var min tjej från Lidingö och vi var faktiskt jävligt lika, och oavsett vad alla säger är hon en jävligt fin människa även om hon skällde ut mig som fan och ansåg att jag var en komplett idiot i slutändan, för den delen tänker jag ALDRIG förlåta henne.. För det sårade mig så jävla mycket.
Men någon som var ännu värre var när DE i MIN klass gjorde narr av mig NÄR DE SÅG hur pass jävla ledsen jag var. Nu till hjärnskrynklarrealismen då... NEJ jag blev fan inte lyckligare av när ni trackade på mig istället för att få mig att prata ut om skiten.. Vem fan mår bättre av att vännerna gör narr av en istället för att uppmuntra en när man mår piss?... Det är INGEN bra metod för att få en att tänka på annat även om ni trodde det.. För jag blev bara mer förbannad och tog mer och mer avstånd ifrån er p.g.a. det... Varför tror ni jag slutade prata om det för?
Det var INTE för att jag mådde bättre, det var snarare för att jag inte orkade med ert jävla trackande om den saken. Även om ni menade väl så blev jag förbannad på er varje jävla gång det skedde.. Men att säga någonting skulle inte lösa det trodde jag, i och med att utryck säger mer än ord borde ni fattat attt jag inte ville veta något av de när jag skrek till er att hålla käften och inte sade något.. Men ibland kan det ju vara jääävligt svårt att förstå när en människa säger nej eller hur?
Efter det så höll jag mer och mer inne om saker och ting för jag pallade inte med att få skit för saker jag inte ens gjorde...
Men å andra sidan fanns det ju människor man kunde prata med ordentligt i klassen, men så fort denna eller dessa var fler än EN så blev ju sitsen helt annan.. Då var vi tillbaka till det där då man jävlades med mig och jag pallade fan inte med det! Jag har inget emot sarkastisk humor i och med att jag alltid jävlas med andra om det själv. Men att en människa hela tiden blir utpekad som offer för denna sarkasm då blir det fan jobbigt.
Människor har faktiskt en hjärna att tänka med, men i många fall när det gäller ömsinthet och gemenskap är de fan inte många som förstår vad det innebär. Jag har som sagt alltid höga tankar om människor och mitt hopp samt förtroende för att vi faktiskt ska kunna förstå varandra en dag i framtiden kommer ALDRIG försvinna... Nu kanske ni tänker att... Om jag nu har så många tankar som är så pass positiva är det inte ett väldigt lätt sätt att bli sårad?
JO det är det.. Right on target pal'! DOCK anser jag att de är värt de, för när man väl får rätt mår man såå jävla bra inombords så det känns som om man vore the one!
Förr i tiden tänkte jag å andra sidan alltid negativt om människor för att då hade de alla medel för att bevisa motsatsen till mig.. Tänk er själv, om du börjar med tanken "alla människor är dumma i huvudet" så blir det ju automatiskt så att när en människa är bra istället för dålig (som du märker i efterhand) blir man ju lycklig och tycker att det är underbart. Men å andra sidan om denna människan faktiskt är en "dålig" i dina ögon så får du ju leva med tanken att du hade rätt... Det är väl inte så jävla roligt eller?
Man får överväga lite vilket man tycker är bäst, för att bara tänka neutralt om alla människor är inget som passar mig, ni andra har ju självklart all tillåtelse i världen för att köra ert eget race.. Alla lever ju sina egna liv så det vore ju dumt om man inte skulle få tänka för sig själv right? :)
MEn neutralitet passar inte min livsstil, jag måste ha en liten tanke om människorna innan, för jag vill få en kick när jag faktiskt lär känna människorna :) That's the way I am!
Tillbaka till mig då hehe.. Konstigt nog blir de alltid så att när jag väl ska prata/skriva om mig själv kommer jag alltid in på andra tankar och p.g.a. kommer jag av mig haha! Lite positivt är de ju för man får mycket att prata om, men om man ska fokusera på en individ för att den ska må bra kan man inte diffa för mycket för då är ju allt i onödan :)
Ärligt talat är jag lite imponerad av mig själv, jag trodde jag hade förlorat touchen för att skriva helt men det här går ju rätt bra ändå. Inte som förr i tiden dock! Då var jag överbra på detta, alla kommentera ständigt mina bloggar och sade att de kände igen sig i det jag skrev! P.g.a. detta hittade de lösningar på många problem i sina liv, bara genom att LÄSA det jag skrev! Kanske var därför jag skrev så mycket förr i tiden bl.a..? :) För att det gjorde människor lyckliga, för jag älskar att göra människor glada, få dem att må bra.. Jag kräver aldrig något tillbaka, men det är väl därför jag blir ganska utnyttjad med. Men det gör mig inget, men de betyder inte att jag blir sårad när de drar sig undan när man försöker ta lite tillbaka av det man givit!
Jag vill inte vara taskig eller något liknande.. Men min åsikt står fast vid att om man hjälper någon ska man fan ha lite ömsinthet och ställla upp tillbaka. Det finns inget det ena eller den andra.. Det ska vara det ena och den andra!. Om man vill komma in i någons liv måste man fan se till att engagera sig lite i denna med... Hur ska man annars kunna få den gemenskapen som alla påstår är så jävla underbar? Jag har den med ett antal människor, inte för många men inte för få heller! Men de jag har den med trivs jag med som fan också!
Jag har många vänner jag skulle kunna kasta i sjön, för de kommer bara när de känner för de och annars skiter de i mig totalt.. Så varför anstränger jag mig för dem?
För jag är för snäll, jag tror på människan som sagt! Mitt hopp och förtroende för dem är stort, det är jävligt synd att människor måste missbruka andra som försöker att få andra på topp!
Helt ärligt känner jag mig jävligt ensam för att jag inte har så många kompisar häromkring.. Då menar jag kompisar med GÅNGavstånd! Jag vill kunna ringa till någon en kväll och gå ut och gå en sväng istället för att sitta hemma.. Det är så jävla tråkigt att bara sitta där, försöka hitta någon trevlig på msn och prata om ingenting.. Eller rent av bara titta på film.. Jag menar, finns det någon som finner detta njutbart?
Det är bättre att komma bort ifrån denna äckliga maskin vi kallar för dator och umgås istället för att ja.. titta på en stor jävla metallplåt som visar pixlar! Jo men visst fan har vi hört talas om socialitet? ^^
Innan jag började gymnasiet hade jag inte en enda ond tanke om någon egentligen, men vissa människor under den perioden påverkade mitt tänkande så pass mycket att jag tänker lite för mycket på hur människor ser ut nu för tiden! JAg har fan kämpat ända sedan jag slutade skolan för att få tillbaka mitt tänkande.. För jag har alltid varit den som varit öppen för alla som existerar. Ingen är för dålig eller för bra för någon annan, utan alla är jämlika.. Bara att personligheterna diffar lite till och från!
Jag menar, är det verkligen så hemskt att prata med någon bara för att den ser lite annorlunda ut? Det är ju det som är SKÖNHETEN med människan. Att den vågar sticka ut och vara sig själv, jag förstår mig inte på människor som hela tiden klagar över emos och dylikt.. Visst det är skoj att skämta om, precis som att det är roligt att skämta om människors läggningar etc.. Men gör det då diskret så att de som faktiskt ÄR i den situationen inte blir sårade.. Det värsta som finns är människor som hela jävla tiden skryter och tror att de är bättre än alla andra. För det finns inga människor som är bättre än andra, bara idioter som är så fulla av skit så de måste tracka ner på andra för att bli nöjda med sitt egna liv!
Jag själv skämtar också om människor till och från så, men inte fan gör jag det direkt mot dem om de inte är mottagliga till det! Vissa kan ta JÄVLIGT ILLA UPP, tro mig jag vet för jag var utsatt för detta under hela min period på högstadiet... Nej, jag var inte glad över det en enda gång.. Men jag stod ut för att jag visste varför de gjorde det! Men alla har inte den förståelsen för sådana saker.. Så tänk er för fan för innan ni jävlas med någon!
Anledningen till att jag aldrig passat in i det här "katiga" killgänget är väl för att jag är SKITRÄDD för att såra människor, jag är ingen sådan som vill komma in i konflikter i onödan! Men å andra sidan måste man ju våga chansa lite för att komma någon vart här i världen.... Men att komma vidare via någon annans bekostnad känns fan inte bra.. Vet inte om jag skulle göra det överhuvudtaget ärligt talat! Jag har redan sårat människor förr i tiden.. För mycket!
Jag har fan gjort tjejer otrogna mot sina killar, mer än en gång! Alla gånger har jag inte vetat att de haft killle nej, men det finns stunder då jag vetat det med och gett blanka fan i det! Nu i efterhand känns det RIKTIGT jävla dåligt ärligt talat. Människor som varit tillsammans i ett antal ÅR, och där kommer en jävel och förstör allting.. Jävligt skoj alltså!
Ur den synpunkten spyr jag fan på mig själv, men nu för tiden gör jag inte sånt!
Men man kan inte gottgöra för allt man gjort förr i tiden! Ska visa lite bra ordspråk jag hittade från min instruktör Jonas på kickboxningen! Han har fan en underbar syn på livet :)
"Man kan aldrig förändra någonting som redan har hänt tänk frammåt"
"Det är dom som tränar mest som oftast blir bäst och har man viljan kan man komma hur långt som helst"
"Man måste våga förlora för att börja vinna!"
"Man måste vara stark när dom andra är svaga"
"Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem"
Jag vill då avsluta detta med att säga följande :
Ingen människa är för dålig, alla har vänner där ute som väntar på en!
Hur jävligt det ens känns i sitt liv kommer man tillslut hitta vänner som är villig att dö för en! Man måste däremot kämpa för att hitta dem, ingenting kommer gratis (tyvärr)... Men INGEN i denna värld är född för att vara ensam!
Alla kan komma någon vart i livet, så länge man kämpar tillräckligt hårt, samt tror på sig själv! Det är som citatet "Den som har viljan kan komma hur långt som helst".. Med andra ord, INGENTING är omöjligt :)
Man måste våga förlora för att börja vinna! Om man vill komma någon vart måste man ibland riskera lite för att komma dit.. Om man aldrig vågar ta lite risker kommer man alltid vara kvar i samma båt.. Då slår tillsist yxan igenom och båten sjunker!
Man måste vara stark när de andra är svaga! Det stämmer helt, för om alla andra är svaga och mår dåligt eller om någon tappat spåret.. Vem ska då finnas där för dem och stötta dem? Tänk själva, om ni mådde dåligt skulle ni vilja ha andra där som ställde upp för er! Var inte idioter, alla kan hjälpa andra bara de att många är rädda för att ge sig in i det för de tror att det ska bli värre än vad det var innan! Jag brukar alltid tänka mig själv i den situationen och tänka efter hur jag skulle vilja ha det, det är inte alla som kan de, men allla kan lära sig :) Faktikst!
Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem! Så sant så sant, de som kommit någon vart i livet är alla de människor som lyckats lösa sina problem, det är de som håller sig på topp ständigt och inte har en massa skuggor inom sig... Att leva i skuggan är ett rent helvete! Men å andra sidan om man lär sig komma upp ur mörkret så börjar lyset sakta hitta fram! Det är inte fel att få en hjälpande hand för att dra sig upp lite fortare då och då! Men i slutändan är det SITT egna liv man lever! Det är DU som kan göra skillnad i ditt liv, andra kan bara visa vägen! Sluta vara så jävla rädda, VÅGA TRO PÅ ER SJÄLVA!
Människor vill att alla andra ska göra sakerna åt dem, men vad ni inte inser är... Ni har kraften att styra era liv!
....
Vad fan har hänt med mig?
