lol
hejsan xD
Gosh!
Naehh fy fan jag är trött, seg, och jag fattar egentligen inte varför jag sätter mig här och skriver för.. Egentligen borde jag bara hämta kudden, försöka ta igen mig via sömn inför jobbet imorgon, men guess what.. Ain't gonna happend ^^
Jag kände för att skriva lite så that's what I'm gonna do!
Jag har tänkt jävligt mycket på allt möjligt på senare tid, alltså inte bara gällande mitt egna liv utan andra runt om mig med.. Vissa lite mer än andra.. Egentligen känns de som om man dribblat mellan dessa tankar miljontals gånger men man får fan aldrig nog av att filosifera, det är så jävla underbart så det finns inte, don't ya think? :)
Jag jobbar ju på MSE som de flesta vet, men på senare tid har jag undrat lite om det verkligen är det här jag vill hålla på med?.. Jag har kommit någon eller några relativt nära och de är jävligt härliga, men vissa är så jävla speciella att knappt ens jag klarar av dem haha.. Inte för att de är jobbiga eller så utan för att de är väldigt speciella, unika kan man säga med ett annat ord :)
Det är väldigt många som ständigt säger till mig "Du borde bli psykolig, terapeft, socionom, eller något i den stilen" och visste, inte fan kan jag säga att tanken inte slagit mig? Men man måste nog få bukt på sina egna problem innan man börjar ta sig an ett sådant jobb, om inte annat tycker jag det. Jag har hjälpt jävligt många under den tiden jag levt, det började redan när jag var ung ärligt talat.. Jag orkar inte dra hela historien men poängen är det att jag alltid har funnits där för andra och alltid kunnat lösa deras problem mer eller mindre.. Om inte annat varit ett enormt stöd för de flesta, men nu måste jag börja ta hand om mig själv lite.. Vilket kanske kommer medje några förändringar, jag kan inte påstå att jag inte tycker om att hjälpa människor, så är det verkligen inte! Jag älskar det, men jag tar mig an för mycket vare sig jag vill eller inte, för jag har väldigt svårt att säga nej när någon kommer till mig och vill prata om någonting!
Men jag har iaf börjat leta reda på vad det är som ständigt stör inom mig, det är också det jag ska fixa inom den mån jag kan.. JAg kan ärligt talat även berätta att jag sökt hjälp för att få bukt på mina problem. Jag ser inget fel i att be andra om hjälp, så länge som man själv kommer med lösningarna förr eller senare :)
Det är så jävla illa att vi människor alltid ska behöva känna ångest och irritationer över så mycket, jag menar ständigt.. Det finns fan ingen som inte känner så förr eller senare över någonting här i världen.. Men VARFÖR?... Om man ständigt mår bra komme man tillslut må dåligt för att det blir för mycket av det goda,, så kroppen säger själv emot.. Om man ständigt mår dåligt däremot är det jävligt svårt att känna lycka, hur kommer det sig att det är så men att det inte funkar tvärtom? Varför kan man inte ständigt få vara lycklig? Jag tycker det är jävligt jobbigt iaf... Men å andra sidan är det ett sätt att skapa gemenskap på,att prata ut om saker och ting, skaffa sig en större uppfattning om saker och ting, utvecklas med andra ord :)
Människan är ju ett flockdjur, men vi agerar fan inte som det... Vi är inte mer annorlunda än många av de djuren som lever fritt där ute egentligen, om man ska säga det på ett enkelt sätt har vi människor fan skapat våran egna grav... Vi har som lag nästan att man måste ha jobb för att överleva, det är omöjligt att tänka sig en människa som skulle kunna leva i en grotta med en hel familj!
Varför har vi skapat något som pengar? .... Vad det än handlar om är det pengar, kärlek, äktenskap, aktiviteter överhuvudtaget... Man kan fan t.o.m. betala människor för att vara deras kompisar nu för tiden... Jag menar, what's up with that?.. Människor är inte vad de en gång var, och kommer nog troligtvis aldrig gå tillbaka till det heller.. Jag tycker det är jävligt synd men vafan ska man göra?
Det är jävligt svårt att sukta efter någonting man aldrig kommer få... Men å andra sidan om man ständigt suktar efter de och tänker att man kommer få det är det ju nästan samma sak som att man kommer få det? Om inte annat dör man i tankarna om att de komme rbli så, finns ingen omöjlighet att man somnar in skönt i döden i drömmarna om att det sker :)
Det är massor av saker jag vill ta upp här egentligen, men nu när jag väl började skriva så kommer jag fan inte på något.. Ironiskt eller?... Kan säga att Robin åker iväg snart igen, jävligt sorgligt egentligen. Men vi ses ju i sommar though right? :)
Det var dock jävligt skönt att vara ute och gå och prata om allt som finns här i världen, det var fan länge sedan.. Ibland är det skoj att bara flumma runt och inte bry sig om någonting alls här i världen, men det är fan nästan skönare att göra det för att sedan få bort allting man har innanför det där jävla membranet :)
Om det ändå fanns något lättare sätt att få ut allting på, varför ska så mycket man gör gå ut på att man ska må dåligt?.. Det är ju fan idiotiskt... Har hört om människor som försökt med hypnos för att få ut saker ur deras huvuden, undrar verkligen om det funkar?... I have no idea...
Aja nu orkar jag inte skriva mer, ska in i duschen, men fortsätter förr eller senare :)
tjaooo
Jag kände för att skriva lite så that's what I'm gonna do!
Jag har tänkt jävligt mycket på allt möjligt på senare tid, alltså inte bara gällande mitt egna liv utan andra runt om mig med.. Vissa lite mer än andra.. Egentligen känns de som om man dribblat mellan dessa tankar miljontals gånger men man får fan aldrig nog av att filosifera, det är så jävla underbart så det finns inte, don't ya think? :)
Jag jobbar ju på MSE som de flesta vet, men på senare tid har jag undrat lite om det verkligen är det här jag vill hålla på med?.. Jag har kommit någon eller några relativt nära och de är jävligt härliga, men vissa är så jävla speciella att knappt ens jag klarar av dem haha.. Inte för att de är jobbiga eller så utan för att de är väldigt speciella, unika kan man säga med ett annat ord :)
Det är väldigt många som ständigt säger till mig "Du borde bli psykolig, terapeft, socionom, eller något i den stilen" och visste, inte fan kan jag säga att tanken inte slagit mig? Men man måste nog få bukt på sina egna problem innan man börjar ta sig an ett sådant jobb, om inte annat tycker jag det. Jag har hjälpt jävligt många under den tiden jag levt, det började redan när jag var ung ärligt talat.. Jag orkar inte dra hela historien men poängen är det att jag alltid har funnits där för andra och alltid kunnat lösa deras problem mer eller mindre.. Om inte annat varit ett enormt stöd för de flesta, men nu måste jag börja ta hand om mig själv lite.. Vilket kanske kommer medje några förändringar, jag kan inte påstå att jag inte tycker om att hjälpa människor, så är det verkligen inte! Jag älskar det, men jag tar mig an för mycket vare sig jag vill eller inte, för jag har väldigt svårt att säga nej när någon kommer till mig och vill prata om någonting!
Men jag har iaf börjat leta reda på vad det är som ständigt stör inom mig, det är också det jag ska fixa inom den mån jag kan.. JAg kan ärligt talat även berätta att jag sökt hjälp för att få bukt på mina problem. Jag ser inget fel i att be andra om hjälp, så länge som man själv kommer med lösningarna förr eller senare :)
Det är så jävla illa att vi människor alltid ska behöva känna ångest och irritationer över så mycket, jag menar ständigt.. Det finns fan ingen som inte känner så förr eller senare över någonting här i världen.. Men VARFÖR?... Om man ständigt mår bra komme man tillslut må dåligt för att det blir för mycket av det goda,, så kroppen säger själv emot.. Om man ständigt mår dåligt däremot är det jävligt svårt att känna lycka, hur kommer det sig att det är så men att det inte funkar tvärtom? Varför kan man inte ständigt få vara lycklig? Jag tycker det är jävligt jobbigt iaf... Men å andra sidan är det ett sätt att skapa gemenskap på,att prata ut om saker och ting, skaffa sig en större uppfattning om saker och ting, utvecklas med andra ord :)
Människan är ju ett flockdjur, men vi agerar fan inte som det... Vi är inte mer annorlunda än många av de djuren som lever fritt där ute egentligen, om man ska säga det på ett enkelt sätt har vi människor fan skapat våran egna grav... Vi har som lag nästan att man måste ha jobb för att överleva, det är omöjligt att tänka sig en människa som skulle kunna leva i en grotta med en hel familj!
Varför har vi skapat något som pengar? .... Vad det än handlar om är det pengar, kärlek, äktenskap, aktiviteter överhuvudtaget... Man kan fan t.o.m. betala människor för att vara deras kompisar nu för tiden... Jag menar, what's up with that?.. Människor är inte vad de en gång var, och kommer nog troligtvis aldrig gå tillbaka till det heller.. Jag tycker det är jävligt synd men vafan ska man göra?
Det är jävligt svårt att sukta efter någonting man aldrig kommer få... Men å andra sidan om man ständigt suktar efter de och tänker att man kommer få det är det ju nästan samma sak som att man kommer få det? Om inte annat dör man i tankarna om att de komme rbli så, finns ingen omöjlighet att man somnar in skönt i döden i drömmarna om att det sker :)
Det är massor av saker jag vill ta upp här egentligen, men nu när jag väl började skriva så kommer jag fan inte på något.. Ironiskt eller?... Kan säga att Robin åker iväg snart igen, jävligt sorgligt egentligen. Men vi ses ju i sommar though right? :)
Det var dock jävligt skönt att vara ute och gå och prata om allt som finns här i världen, det var fan länge sedan.. Ibland är det skoj att bara flumma runt och inte bry sig om någonting alls här i världen, men det är fan nästan skönare att göra det för att sedan få bort allting man har innanför det där jävla membranet :)
Om det ändå fanns något lättare sätt att få ut allting på, varför ska så mycket man gör gå ut på att man ska må dåligt?.. Det är ju fan idiotiskt... Har hört om människor som försökt med hypnos för att få ut saker ur deras huvuden, undrar verkligen om det funkar?... I have no idea...
Aja nu orkar jag inte skriva mer, ska in i duschen, men fortsätter förr eller senare :)
tjaooo
uhh yeh
Jaa är i tankefas igen, är väl inte mycket mer att säga om det egentligen :)
Är inte så mycket som händer nu i livet egentligen bortsett från att det är en jävla massa studentfirande haha. Först ska jag vara vid linköping runt 9:00 för att hänga lite med joppe och titta på deras konsert i Björkö, efter de blir klockan runt 12:15 då jag beger mig till kungshöga för att fira Emelie som springer ut vid klockan 13:00, umgås lite med Robin efter detta, för att till sist åka till mjölby igen för att fira min Kusin Emelie :)
Med andra ord är det rätt mycket man ska hinna med, men det jobbiga är att ekonomin är så jävla tight.. Känns ärligt talat förjävligt men vad ska man göra? Jag får bara försöka stå ut i 14 dagar till, för er kanske det är lite, men för en annan som har haft de tre mest jävliga månaderna någonsin känns det jävligt jobbigt :O
Har kännt mig lite vilsen till och från, det beror på jävligt många anledningar egentligen.. Men jag har själv insett en sak som jag inte tänkt på innan, men det fascinerade mig när jag väl kom på det. Förut i tiden levde jag via koden "JAg är mig själv, någon som har något att säga om det kan avvika".. På ett ungefär.. Jag var unik, jag drack aldrig, höll mig alltid ifrån nikotin och allt som hörde till, gjorde jämt saker jag ville göra och sket i resten!
Nu har jag blivit lite av en kopia av många andra människor som format den jag är idag, men om sanningen ska fram trivs jag fan inte med den jag är idag.. För jag känner mig inte som den Danne jag en gång var i tiden.. Det är just DIT jag försöker hitta tillbaka, det tar sin lilla tid.. För det är små pusselbitar som ska till ständigt!
Saken är den att jag nu försöker börja leva efter min gamla kod som jag en gång hade, att vara mig själv och inte agera efter ett sätt för att behaga andra människor.. Vilket jag konstigt nog har gjort en längre tid utan att förstå det själv :S
Man kan inte leva efter att behaga alla andra, det är en själv det handlar om.. Man måste dela upp det på en lagom bas, d.v.s. att man själv inte kan ta på sig allt ansvar för andra utan man måste ge en hel del till sig själv även om man själv inte förstår varför! Men saken är den att man förgås tillslut, man måste prata om saker gällande sig själv, det är så vi är skapta, vi är inte gjorda för att prata en och en utan vi är flockdjur! Åtminstonde var det väl så vi umgicks ifrån början?
Jag menar, människor borde inte leva efter koden "ensam är stark".. Om jag ser en människa gå på gatan och agera moraliskt tuff eller en .s.k. Spännbög så tycker jag inte att de är underbara, jag tycker synd om dem.. För det är sådana som alltid bryr sig om vad andra tycker och de kommer aldrig känna riktig lycka, för om man ständigt bryr sig om vad andra tycker kommer man ju aldrig kunna göra NÅGOT utan att känna sig misslyckad.. Tänka sig alla blickar ifrån andra och undrar om det är ok att man gör det man faktiskt gör?
Vänner kan man verkligen ha hur många som helst utav, vissa är tomma skal, visas är de där vännerna man skulle göra precis vad som helst för.. Jag har alltid levt via att alltid sätta andra framför mig själv! Men även om det är ett fint sätt att leva på skadar det en själv mer än vad man tror... Man kan inte leva för andra utan man måste leva för sig själv men ändå finnas där för andra! Egoister har jag fan alltid hatat... Haha fan vad svårt det är att hitta en jämn bas på det där :)
Jag måste börja prata lite mer om mig själv och hur jag mår, det var så jag konstigt nog fick alla att fastna förr i tiden, jag var jävligt duktig på det då, jag hade alltid den där speciella touchen i allt jag gjorde... Jag inspirerade människor, jag vill komma dit igen!
Är inte så mycket som händer nu i livet egentligen bortsett från att det är en jävla massa studentfirande haha. Först ska jag vara vid linköping runt 9:00 för att hänga lite med joppe och titta på deras konsert i Björkö, efter de blir klockan runt 12:15 då jag beger mig till kungshöga för att fira Emelie som springer ut vid klockan 13:00, umgås lite med Robin efter detta, för att till sist åka till mjölby igen för att fira min Kusin Emelie :)
Med andra ord är det rätt mycket man ska hinna med, men det jobbiga är att ekonomin är så jävla tight.. Känns ärligt talat förjävligt men vad ska man göra? Jag får bara försöka stå ut i 14 dagar till, för er kanske det är lite, men för en annan som har haft de tre mest jävliga månaderna någonsin känns det jävligt jobbigt :O
Har kännt mig lite vilsen till och från, det beror på jävligt många anledningar egentligen.. Men jag har själv insett en sak som jag inte tänkt på innan, men det fascinerade mig när jag väl kom på det. Förut i tiden levde jag via koden "JAg är mig själv, någon som har något att säga om det kan avvika".. På ett ungefär.. Jag var unik, jag drack aldrig, höll mig alltid ifrån nikotin och allt som hörde till, gjorde jämt saker jag ville göra och sket i resten!
Nu har jag blivit lite av en kopia av många andra människor som format den jag är idag, men om sanningen ska fram trivs jag fan inte med den jag är idag.. För jag känner mig inte som den Danne jag en gång var i tiden.. Det är just DIT jag försöker hitta tillbaka, det tar sin lilla tid.. För det är små pusselbitar som ska till ständigt!
Saken är den att jag nu försöker börja leva efter min gamla kod som jag en gång hade, att vara mig själv och inte agera efter ett sätt för att behaga andra människor.. Vilket jag konstigt nog har gjort en längre tid utan att förstå det själv :S
Man kan inte leva efter att behaga alla andra, det är en själv det handlar om.. Man måste dela upp det på en lagom bas, d.v.s. att man själv inte kan ta på sig allt ansvar för andra utan man måste ge en hel del till sig själv även om man själv inte förstår varför! Men saken är den att man förgås tillslut, man måste prata om saker gällande sig själv, det är så vi är skapta, vi är inte gjorda för att prata en och en utan vi är flockdjur! Åtminstonde var det väl så vi umgicks ifrån början?
Jag menar, människor borde inte leva efter koden "ensam är stark".. Om jag ser en människa gå på gatan och agera moraliskt tuff eller en .s.k. Spännbög så tycker jag inte att de är underbara, jag tycker synd om dem.. För det är sådana som alltid bryr sig om vad andra tycker och de kommer aldrig känna riktig lycka, för om man ständigt bryr sig om vad andra tycker kommer man ju aldrig kunna göra NÅGOT utan att känna sig misslyckad.. Tänka sig alla blickar ifrån andra och undrar om det är ok att man gör det man faktiskt gör?
Vänner kan man verkligen ha hur många som helst utav, vissa är tomma skal, visas är de där vännerna man skulle göra precis vad som helst för.. Jag har alltid levt via att alltid sätta andra framför mig själv! Men även om det är ett fint sätt att leva på skadar det en själv mer än vad man tror... Man kan inte leva för andra utan man måste leva för sig själv men ändå finnas där för andra! Egoister har jag fan alltid hatat... Haha fan vad svårt det är att hitta en jämn bas på det där :)
Jag måste börja prata lite mer om mig själv och hur jag mår, det var så jag konstigt nog fick alla att fastna förr i tiden, jag var jävligt duktig på det då, jag hade alltid den där speciella touchen i allt jag gjorde... Jag inspirerade människor, jag vill komma dit igen!
The old days are gone!
Nu är det över, jag är trött på att ständigt ha människor som kommer till mig bara när det passar dem, jag må ha tålamod men vad tjänar det till att jag stöttar de som inte stöttar mig tillbaks elller som bara kräver saker av mig ständigt?
Det ska finnas ömsesidig kontakt för sånt där, den enda sidan ska möta den andra så att säga!
Tänk er själva, behandla andra så som du själv vill bli behandlad är en gyllende regel, den må hända inte funka till 100% i och med att då skulle man få tillbaka för precis allt man gjorde haha, den sitsen skulle jag inte vilja hamna i ^^
Men det jag menar är att på en reglerad bas ska det funka mellan 1 och 2, det är inte den ena eller den andra! Det är den ena och den andra!
I will take my time, återfå min tid för mig själv, lära känna mig själv igen! Jag känner många andra väldigt bra men jag kan inte umgås med mig själv längre, hur fan ska det funka i längden? :P
Vi föds som oskrivna blad, men direkt efter att vi fötts påverkas vi ständigt av våran omgivning och därefter tar vi verkligen efter.. Kan ni säga någon människa som inte har fått något nytt aspekt från en annan? Visst, det kan vara riktigt fint på ett sätt att höra en annans människa åsikt eller se hur denna är, men man ska inte påverkas så pass mycket att sin egna identitet brister.. Det finns ju ingen mening i det ;)
Jag älskar människor, I really do! Men jag klarar fan inte av dem... Inte alla sorter iaf haha, även om jag själv har JÄVLIGT lätt för att möta människor, överleva, prata om saker och ting, så orkar jag helt enkelt inte med alla sorter där ute!
Överallt finns dem, egoister, idioter, sega, störda, roliga, tråkiga, ledsna, glada, etc etc etc... Jag kan verkligen anpassa mig till alla slags människor, även de riktigt svåra, jag lär mig helt enkelt :)
Men jag orkar inte med den sorten som bara tänker på sig själva hela tiden, skrytsamma jävlar som hela tiden tror att de är bäst, som dessutom meddelar de till alla i deras närhet.. FUCK YOU! Ta och inse att ni inte är så jävla underbara som ni tror, ni är störande och vissa av er kan faktiskt gå och dö istället!
Jag menar, man får gärna tycka om sig själv och sitt liv, det är totally fine! Jag har inget emot de som älskar sitt liv :)
Men vad jag faktiskt menar är att det uppfattas som oerhört jävla störande, iaf från min sida... Jag tål er inte! jävla glappkäftar xD
Jag har länge försökt att fly från mina problem men nu har jag äntligen kommit till den punkten då jag insett att det inte går, det är tack vare Mogge och Sara jag kommit att insé det! Jag måste börja ta mig tid för mig själv och möta mina problem... Det är lite si och så men jag ska iaf försöka, det är ju det man lever för, att må bra eller hur? :)
Det ska finnas ömsesidig kontakt för sånt där, den enda sidan ska möta den andra så att säga!
Tänk er själva, behandla andra så som du själv vill bli behandlad är en gyllende regel, den må hända inte funka till 100% i och med att då skulle man få tillbaka för precis allt man gjorde haha, den sitsen skulle jag inte vilja hamna i ^^
Men det jag menar är att på en reglerad bas ska det funka mellan 1 och 2, det är inte den ena eller den andra! Det är den ena och den andra!
I will take my time, återfå min tid för mig själv, lära känna mig själv igen! Jag känner många andra väldigt bra men jag kan inte umgås med mig själv längre, hur fan ska det funka i längden? :P
Vi föds som oskrivna blad, men direkt efter att vi fötts påverkas vi ständigt av våran omgivning och därefter tar vi verkligen efter.. Kan ni säga någon människa som inte har fått något nytt aspekt från en annan? Visst, det kan vara riktigt fint på ett sätt att höra en annans människa åsikt eller se hur denna är, men man ska inte påverkas så pass mycket att sin egna identitet brister.. Det finns ju ingen mening i det ;)
Jag älskar människor, I really do! Men jag klarar fan inte av dem... Inte alla sorter iaf haha, även om jag själv har JÄVLIGT lätt för att möta människor, överleva, prata om saker och ting, så orkar jag helt enkelt inte med alla sorter där ute!
Överallt finns dem, egoister, idioter, sega, störda, roliga, tråkiga, ledsna, glada, etc etc etc... Jag kan verkligen anpassa mig till alla slags människor, även de riktigt svåra, jag lär mig helt enkelt :)
Men jag orkar inte med den sorten som bara tänker på sig själva hela tiden, skrytsamma jävlar som hela tiden tror att de är bäst, som dessutom meddelar de till alla i deras närhet.. FUCK YOU! Ta och inse att ni inte är så jävla underbara som ni tror, ni är störande och vissa av er kan faktiskt gå och dö istället!
Jag menar, man får gärna tycka om sig själv och sitt liv, det är totally fine! Jag har inget emot de som älskar sitt liv :)
Men vad jag faktiskt menar är att det uppfattas som oerhört jävla störande, iaf från min sida... Jag tål er inte! jävla glappkäftar xD
Jag har länge försökt att fly från mina problem men nu har jag äntligen kommit till den punkten då jag insett att det inte går, det är tack vare Mogge och Sara jag kommit att insé det! Jag måste börja ta mig tid för mig själv och möta mina problem... Det är lite si och så men jag ska iaf försöka, det är ju det man lever för, att må bra eller hur? :)
Höhö P3 ffs :D
Guess what folks, monster, tjejer, pojkar, troll, ja.. Allt det där söta som jag älskar haha ^^
Idag var lilla jag med på Radio.. NÄMLIGEN P3! De hade ett repotage om homofobo samt vad man ansåg om homosexuellas läggning, då jag skrev ett repotage på kanske.... 5-6 sms sammanlagt så läste han upp det bara 30 sekunder efteråt då låten tog slut haha, SNACKA OM SCORE!
Någon som är avis? :D Jag är helt enkelt bäst fuckers!
Tycker faktiskt jag förtjänar en JÄÄÄVLIGT enorm jätte massa stor medalj för detta haha... Men störande som fan att ingen kommenterade mitt sms på hemsidan ! LATA JÄVLA AS :P
Men jag är faktiskt nöjd ändå, att jag blev först uppläst direkt då jag skickat in de är fan tecken på att jag har lite bra åsikter och dylikt ändå..... eller? :D
Idag var lilla jag med på Radio.. NÄMLIGEN P3! De hade ett repotage om homofobo samt vad man ansåg om homosexuellas läggning, då jag skrev ett repotage på kanske.... 5-6 sms sammanlagt så läste han upp det bara 30 sekunder efteråt då låten tog slut haha, SNACKA OM SCORE!
Någon som är avis? :D Jag är helt enkelt bäst fuckers!
Tycker faktiskt jag förtjänar en JÄÄÄVLIGT enorm jätte massa stor medalj för detta haha... Men störande som fan att ingen kommenterade mitt sms på hemsidan ! LATA JÄVLA AS :P
Men jag är faktiskt nöjd ändå, att jag blev först uppläst direkt då jag skickat in de är fan tecken på att jag har lite bra åsikter och dylikt ändå..... eller? :D
Långa inlägget typ ...
Nu har jag inte varit här på VÄLDIGT länge, men jag har varken haft tid eller ork och det beror helt enkelt på att jag har mått så jävla dåligt att jag.. jaa, jag har inte velat anstränga mig med något överhuvudtaget i onödan!
Men nu kom de till kritan när jag och Sara gjorde dealen med att varje vecka säga tre saker som skulle bli klara för att få upp lilla starten med mål etc.. D.v.s. Att vi har tills nästa vecka på söndag kl 20;:00 att bli klara med dessa uppgifter! Mina var denna vecka att lära mig 4 metallica låtar, fixa min bil samt skriva ett lååångt blogginlägg om alla mina känslor och dylikt.. Detta skulle bli klarrt tills 20:00 söndag 10/5.. Men så bra kommer det väl inte gå antar jag, för jag hinner fan inte bli klar med detta tills 20:00 haha :D
Så nu då helt ärligt.. Det är väl dags att lägga fram all fakta, både för att få ut en hel del ur mitt system samt för att göra klart alla uppgifter även om de blir klara lite senare än vanligt...
Men som sagt, helt uppriktigt har jag mått skit jävligt länge nu samt så gör jag det.. Även om det blir bättre till och från så är det ändå sorgen och ensamheten jag känner större delen av tiden. Varför kanske ni frågar?
Jag har faktiskt ingen större aning själv, antagligen beror det på att jag har mycket i mitt förflutna som jag inte bearbetat, samt så händer det inte mycket i mitt liv just nu... Det enda som skapar någon form utav förnyelse är att träffa nya vänner, det var därför det var skoj att träffa Jessica igår, det hjälpte faktiskt lite på den punkten :)
Det vanliga scenariot blir att vakna och känna "naehh fan jag har inte lust att jobba".. Men ändå göra sig iordning, gå och göra fruckost, åka till jobbet .. snacka allmän skit med sina arbetskamrater, jobba lite här och var, sedan åka hem igen för att till sist gå på någon form utav träning..
Men helt ärligt så trivs jag inte så jävla bra på mitt jobb som jag säger, eller.. Det är väl till och från egentligen, men anledningen till att jag inte trivs så mycket som jag EGENTLIGEN borde i och med att alla är så jävla barnsliga av sig är att jag har så mycket att tänka på så jag hamnar ur fokus hela tiden och blir skitförbannad på mig själv varje gång det blir en tyst stund...
Alla ni som känner mig sen tidigare vet att jag var mycket gladare och pratsam förr i tiden jämfört med vad jag är nu, den som vet det mest är väl Sara egentligen. Jag är en sådan som brukar vara van vid att alltid skrika och ha mig, agera som en total idiot (för det är så jag är) och skratta åt allting nästan.. Min humor är jävligt stor och jag hade inga problem alls förr i tiden med att prata med människor eller dylikt! Men nu på senare tid har det blivit lite svårare då alla mina känslor kommer ivägen ständigt! Dock å andra sidan är det inte bara dåligt, det är skönt att vara ensam ibland. Men då kommer vi till den delen att jag INTE VILL känna så.. Jag vill hela tiden känna att jag vill vara med någon för jag har haft för mycket ensamtid i mitt liv... Jag har fan varit ensam jävligt länge när jag tänker efter ordentligt.
När min mamma dog blev jag kall inombords, jag kände svetten rinna och rädslan för att bli ensam kom som ett stort jävla vattenfall. Många kanske inte vet om de men när jag gick på högstadiet var jag faktiskt jävligt utstött, om de inte varit för Maffe och hans polare vet jag inte vad jag skulle gjort.. Jag hade vänner så, men de var inga i min klass.. Jag ansåg aldrig några därifrån som mina vänner direkt, för vänner får en fan inte att må dåligt... De ska uppskatta och försöka muntra upp bäst de kan, HUR de gör det kan ha stor betydelse med, men så länge tanken är god så finns det inga dåliga sätt egentligen.. Inte från personen i fråga iaf :)
Det var väl därför jag blev så tjurig på gymnasiet hela tiden.. (Tanken är ju att jag ska vara helt ärlig så om någon läser detta som känner sig träffad ger jag blanka fan i det)... För när jag väl var tillsammans med Veronica kändes allting underbart.
Hon var min tjej från Lidingö och vi var faktiskt jävligt lika, och oavsett vad alla säger är hon en jävligt fin människa även om hon skällde ut mig som fan och ansåg att jag var en komplett idiot i slutändan, för den delen tänker jag ALDRIG förlåta henne.. För det sårade mig så jävla mycket.
Men någon som var ännu värre var när DE i MIN klass gjorde narr av mig NÄR DE SÅG hur pass jävla ledsen jag var. Nu till hjärnskrynklarrealismen då... NEJ jag blev fan inte lyckligare av när ni trackade på mig istället för att få mig att prata ut om skiten.. Vem fan mår bättre av att vännerna gör narr av en istället för att uppmuntra en när man mår piss?... Det är INGEN bra metod för att få en att tänka på annat även om ni trodde det.. För jag blev bara mer förbannad och tog mer och mer avstånd ifrån er p.g.a. det... Varför tror ni jag slutade prata om det för?
Det var INTE för att jag mådde bättre, det var snarare för att jag inte orkade med ert jävla trackande om den saken. Även om ni menade väl så blev jag förbannad på er varje jävla gång det skedde.. Men att säga någonting skulle inte lösa det trodde jag, i och med att utryck säger mer än ord borde ni fattat attt jag inte ville veta något av de när jag skrek till er att hålla käften och inte sade något.. Men ibland kan det ju vara jääävligt svårt att förstå när en människa säger nej eller hur?
Efter det så höll jag mer och mer inne om saker och ting för jag pallade inte med att få skit för saker jag inte ens gjorde...
Men å andra sidan fanns det ju människor man kunde prata med ordentligt i klassen, men så fort denna eller dessa var fler än EN så blev ju sitsen helt annan.. Då var vi tillbaka till det där då man jävlades med mig och jag pallade fan inte med det! Jag har inget emot sarkastisk humor i och med att jag alltid jävlas med andra om det själv. Men att en människa hela tiden blir utpekad som offer för denna sarkasm då blir det fan jobbigt.
Människor har faktiskt en hjärna att tänka med, men i många fall när det gäller ömsinthet och gemenskap är de fan inte många som förstår vad det innebär. Jag har som sagt alltid höga tankar om människor och mitt hopp samt förtroende för att vi faktiskt ska kunna förstå varandra en dag i framtiden kommer ALDRIG försvinna... Nu kanske ni tänker att... Om jag nu har så många tankar som är så pass positiva är det inte ett väldigt lätt sätt att bli sårad?
JO det är det.. Right on target pal'! DOCK anser jag att de är värt de, för när man väl får rätt mår man såå jävla bra inombords så det känns som om man vore the one!
Förr i tiden tänkte jag å andra sidan alltid negativt om människor för att då hade de alla medel för att bevisa motsatsen till mig.. Tänk er själv, om du börjar med tanken "alla människor är dumma i huvudet" så blir det ju automatiskt så att när en människa är bra istället för dålig (som du märker i efterhand) blir man ju lycklig och tycker att det är underbart. Men å andra sidan om denna människan faktiskt är en "dålig" i dina ögon så får du ju leva med tanken att du hade rätt... Det är väl inte så jävla roligt eller?
Man får överväga lite vilket man tycker är bäst, för att bara tänka neutralt om alla människor är inget som passar mig, ni andra har ju självklart all tillåtelse i världen för att köra ert eget race.. Alla lever ju sina egna liv så det vore ju dumt om man inte skulle få tänka för sig själv right? :)
MEn neutralitet passar inte min livsstil, jag måste ha en liten tanke om människorna innan, för jag vill få en kick när jag faktiskt lär känna människorna :) That's the way I am!
Tillbaka till mig då hehe.. Konstigt nog blir de alltid så att när jag väl ska prata/skriva om mig själv kommer jag alltid in på andra tankar och p.g.a. kommer jag av mig haha! Lite positivt är de ju för man får mycket att prata om, men om man ska fokusera på en individ för att den ska må bra kan man inte diffa för mycket för då är ju allt i onödan :)
Ärligt talat är jag lite imponerad av mig själv, jag trodde jag hade förlorat touchen för att skriva helt men det här går ju rätt bra ändå. Inte som förr i tiden dock! Då var jag överbra på detta, alla kommentera ständigt mina bloggar och sade att de kände igen sig i det jag skrev! P.g.a. detta hittade de lösningar på många problem i sina liv, bara genom att LÄSA det jag skrev! Kanske var därför jag skrev så mycket förr i tiden bl.a..? :) För att det gjorde människor lyckliga, för jag älskar att göra människor glada, få dem att må bra.. Jag kräver aldrig något tillbaka, men det är väl därför jag blir ganska utnyttjad med. Men det gör mig inget, men de betyder inte att jag blir sårad när de drar sig undan när man försöker ta lite tillbaka av det man givit!
Jag vill inte vara taskig eller något liknande.. Men min åsikt står fast vid att om man hjälper någon ska man fan ha lite ömsinthet och ställla upp tillbaka. Det finns inget det ena eller den andra.. Det ska vara det ena och den andra!. Om man vill komma in i någons liv måste man fan se till att engagera sig lite i denna med... Hur ska man annars kunna få den gemenskapen som alla påstår är så jävla underbar? Jag har den med ett antal människor, inte för många men inte för få heller! Men de jag har den med trivs jag med som fan också!
Jag har många vänner jag skulle kunna kasta i sjön, för de kommer bara när de känner för de och annars skiter de i mig totalt.. Så varför anstränger jag mig för dem?
För jag är för snäll, jag tror på människan som sagt! Mitt hopp och förtroende för dem är stort, det är jävligt synd att människor måste missbruka andra som försöker att få andra på topp!
Helt ärligt känner jag mig jävligt ensam för att jag inte har så många kompisar häromkring.. Då menar jag kompisar med GÅNGavstånd! Jag vill kunna ringa till någon en kväll och gå ut och gå en sväng istället för att sitta hemma.. Det är så jävla tråkigt att bara sitta där, försöka hitta någon trevlig på msn och prata om ingenting.. Eller rent av bara titta på film.. Jag menar, finns det någon som finner detta njutbart?
Det är bättre att komma bort ifrån denna äckliga maskin vi kallar för dator och umgås istället för att ja.. titta på en stor jävla metallplåt som visar pixlar! Jo men visst fan har vi hört talas om socialitet? ^^
Innan jag började gymnasiet hade jag inte en enda ond tanke om någon egentligen, men vissa människor under den perioden påverkade mitt tänkande så pass mycket att jag tänker lite för mycket på hur människor ser ut nu för tiden! JAg har fan kämpat ända sedan jag slutade skolan för att få tillbaka mitt tänkande.. För jag har alltid varit den som varit öppen för alla som existerar. Ingen är för dålig eller för bra för någon annan, utan alla är jämlika.. Bara att personligheterna diffar lite till och från!
Jag menar, är det verkligen så hemskt att prata med någon bara för att den ser lite annorlunda ut? Det är ju det som är SKÖNHETEN med människan. Att den vågar sticka ut och vara sig själv, jag förstår mig inte på människor som hela tiden klagar över emos och dylikt.. Visst det är skoj att skämta om, precis som att det är roligt att skämta om människors läggningar etc.. Men gör det då diskret så att de som faktiskt ÄR i den situationen inte blir sårade.. Det värsta som finns är människor som hela jävla tiden skryter och tror att de är bättre än alla andra. För det finns inga människor som är bättre än andra, bara idioter som är så fulla av skit så de måste tracka ner på andra för att bli nöjda med sitt egna liv!
Jag själv skämtar också om människor till och från så, men inte fan gör jag det direkt mot dem om de inte är mottagliga till det! Vissa kan ta JÄVLIGT ILLA UPP, tro mig jag vet för jag var utsatt för detta under hela min period på högstadiet... Nej, jag var inte glad över det en enda gång.. Men jag stod ut för att jag visste varför de gjorde det! Men alla har inte den förståelsen för sådana saker.. Så tänk er för fan för innan ni jävlas med någon!
Anledningen till att jag aldrig passat in i det här "katiga" killgänget är väl för att jag är SKITRÄDD för att såra människor, jag är ingen sådan som vill komma in i konflikter i onödan! Men å andra sidan måste man ju våga chansa lite för att komma någon vart här i världen.... Men att komma vidare via någon annans bekostnad känns fan inte bra.. Vet inte om jag skulle göra det överhuvudtaget ärligt talat! Jag har redan sårat människor förr i tiden.. För mycket!
Jag har fan gjort tjejer otrogna mot sina killar, mer än en gång! Alla gånger har jag inte vetat att de haft killle nej, men det finns stunder då jag vetat det med och gett blanka fan i det! Nu i efterhand känns det RIKTIGT jävla dåligt ärligt talat. Människor som varit tillsammans i ett antal ÅR, och där kommer en jävel och förstör allting.. Jävligt skoj alltså!
Ur den synpunkten spyr jag fan på mig själv, men nu för tiden gör jag inte sånt!
Men man kan inte gottgöra för allt man gjort förr i tiden! Ska visa lite bra ordspråk jag hittade från min instruktör Jonas på kickboxningen! Han har fan en underbar syn på livet :)
"Man kan aldrig förändra någonting som redan har hänt tänk frammåt"
"Det är dom som tränar mest som oftast blir bäst och har man viljan kan man komma hur långt som helst"
"Man måste våga förlora för att börja vinna!"
"Man måste vara stark när dom andra är svaga"
"Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem"
Jag vill då avsluta detta med att säga följande :
Ingen människa är för dålig, alla har vänner där ute som väntar på en!
Hur jävligt det ens känns i sitt liv kommer man tillslut hitta vänner som är villig att dö för en! Man måste däremot kämpa för att hitta dem, ingenting kommer gratis (tyvärr)... Men INGEN i denna värld är född för att vara ensam!
Alla kan komma någon vart i livet, så länge man kämpar tillräckligt hårt, samt tror på sig själv! Det är som citatet "Den som har viljan kan komma hur långt som helst".. Med andra ord, INGENTING är omöjligt :)
Man måste våga förlora för att börja vinna! Om man vill komma någon vart måste man ibland riskera lite för att komma dit.. Om man aldrig vågar ta lite risker kommer man alltid vara kvar i samma båt.. Då slår tillsist yxan igenom och båten sjunker!
Man måste vara stark när de andra är svaga! Det stämmer helt, för om alla andra är svaga och mår dåligt eller om någon tappat spåret.. Vem ska då finnas där för dem och stötta dem? Tänk själva, om ni mådde dåligt skulle ni vilja ha andra där som ställde upp för er! Var inte idioter, alla kan hjälpa andra bara de att många är rädda för att ge sig in i det för de tror att det ska bli värre än vad det var innan! Jag brukar alltid tänka mig själv i den situationen och tänka efter hur jag skulle vilja ha det, det är inte alla som kan de, men allla kan lära sig :) Faktikst!
Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem! Så sant så sant, de som kommit någon vart i livet är alla de människor som lyckats lösa sina problem, det är de som håller sig på topp ständigt och inte har en massa skuggor inom sig... Att leva i skuggan är ett rent helvete! Men å andra sidan om man lär sig komma upp ur mörkret så börjar lyset sakta hitta fram! Det är inte fel att få en hjälpande hand för att dra sig upp lite fortare då och då! Men i slutändan är det SITT egna liv man lever! Det är DU som kan göra skillnad i ditt liv, andra kan bara visa vägen! Sluta vara så jävla rädda, VÅGA TRO PÅ ER SJÄLVA!
Människor vill att alla andra ska göra sakerna åt dem, men vad ni inte inser är... Ni har kraften att styra era liv!
Men nu kom de till kritan när jag och Sara gjorde dealen med att varje vecka säga tre saker som skulle bli klara för att få upp lilla starten med mål etc.. D.v.s. Att vi har tills nästa vecka på söndag kl 20;:00 att bli klara med dessa uppgifter! Mina var denna vecka att lära mig 4 metallica låtar, fixa min bil samt skriva ett lååångt blogginlägg om alla mina känslor och dylikt.. Detta skulle bli klarrt tills 20:00 söndag 10/5.. Men så bra kommer det väl inte gå antar jag, för jag hinner fan inte bli klar med detta tills 20:00 haha :D
Så nu då helt ärligt.. Det är väl dags att lägga fram all fakta, både för att få ut en hel del ur mitt system samt för att göra klart alla uppgifter även om de blir klara lite senare än vanligt...
Men som sagt, helt uppriktigt har jag mått skit jävligt länge nu samt så gör jag det.. Även om det blir bättre till och från så är det ändå sorgen och ensamheten jag känner större delen av tiden. Varför kanske ni frågar?
Jag har faktiskt ingen större aning själv, antagligen beror det på att jag har mycket i mitt förflutna som jag inte bearbetat, samt så händer det inte mycket i mitt liv just nu... Det enda som skapar någon form utav förnyelse är att träffa nya vänner, det var därför det var skoj att träffa Jessica igår, det hjälpte faktiskt lite på den punkten :)
Det vanliga scenariot blir att vakna och känna "naehh fan jag har inte lust att jobba".. Men ändå göra sig iordning, gå och göra fruckost, åka till jobbet .. snacka allmän skit med sina arbetskamrater, jobba lite här och var, sedan åka hem igen för att till sist gå på någon form utav träning..
Men helt ärligt så trivs jag inte så jävla bra på mitt jobb som jag säger, eller.. Det är väl till och från egentligen, men anledningen till att jag inte trivs så mycket som jag EGENTLIGEN borde i och med att alla är så jävla barnsliga av sig är att jag har så mycket att tänka på så jag hamnar ur fokus hela tiden och blir skitförbannad på mig själv varje gång det blir en tyst stund...
Alla ni som känner mig sen tidigare vet att jag var mycket gladare och pratsam förr i tiden jämfört med vad jag är nu, den som vet det mest är väl Sara egentligen. Jag är en sådan som brukar vara van vid att alltid skrika och ha mig, agera som en total idiot (för det är så jag är) och skratta åt allting nästan.. Min humor är jävligt stor och jag hade inga problem alls förr i tiden med att prata med människor eller dylikt! Men nu på senare tid har det blivit lite svårare då alla mina känslor kommer ivägen ständigt! Dock å andra sidan är det inte bara dåligt, det är skönt att vara ensam ibland. Men då kommer vi till den delen att jag INTE VILL känna så.. Jag vill hela tiden känna att jag vill vara med någon för jag har haft för mycket ensamtid i mitt liv... Jag har fan varit ensam jävligt länge när jag tänker efter ordentligt.
När min mamma dog blev jag kall inombords, jag kände svetten rinna och rädslan för att bli ensam kom som ett stort jävla vattenfall. Många kanske inte vet om de men när jag gick på högstadiet var jag faktiskt jävligt utstött, om de inte varit för Maffe och hans polare vet jag inte vad jag skulle gjort.. Jag hade vänner så, men de var inga i min klass.. Jag ansåg aldrig några därifrån som mina vänner direkt, för vänner får en fan inte att må dåligt... De ska uppskatta och försöka muntra upp bäst de kan, HUR de gör det kan ha stor betydelse med, men så länge tanken är god så finns det inga dåliga sätt egentligen.. Inte från personen i fråga iaf :)
Det var väl därför jag blev så tjurig på gymnasiet hela tiden.. (Tanken är ju att jag ska vara helt ärlig så om någon läser detta som känner sig träffad ger jag blanka fan i det)... För när jag väl var tillsammans med Veronica kändes allting underbart.
Hon var min tjej från Lidingö och vi var faktiskt jävligt lika, och oavsett vad alla säger är hon en jävligt fin människa även om hon skällde ut mig som fan och ansåg att jag var en komplett idiot i slutändan, för den delen tänker jag ALDRIG förlåta henne.. För det sårade mig så jävla mycket.
Men någon som var ännu värre var när DE i MIN klass gjorde narr av mig NÄR DE SÅG hur pass jävla ledsen jag var. Nu till hjärnskrynklarrealismen då... NEJ jag blev fan inte lyckligare av när ni trackade på mig istället för att få mig att prata ut om skiten.. Vem fan mår bättre av att vännerna gör narr av en istället för att uppmuntra en när man mår piss?... Det är INGEN bra metod för att få en att tänka på annat även om ni trodde det.. För jag blev bara mer förbannad och tog mer och mer avstånd ifrån er p.g.a. det... Varför tror ni jag slutade prata om det för?
Det var INTE för att jag mådde bättre, det var snarare för att jag inte orkade med ert jävla trackande om den saken. Även om ni menade väl så blev jag förbannad på er varje jävla gång det skedde.. Men att säga någonting skulle inte lösa det trodde jag, i och med att utryck säger mer än ord borde ni fattat attt jag inte ville veta något av de när jag skrek till er att hålla käften och inte sade något.. Men ibland kan det ju vara jääävligt svårt att förstå när en människa säger nej eller hur?
Efter det så höll jag mer och mer inne om saker och ting för jag pallade inte med att få skit för saker jag inte ens gjorde...
Men å andra sidan fanns det ju människor man kunde prata med ordentligt i klassen, men så fort denna eller dessa var fler än EN så blev ju sitsen helt annan.. Då var vi tillbaka till det där då man jävlades med mig och jag pallade fan inte med det! Jag har inget emot sarkastisk humor i och med att jag alltid jävlas med andra om det själv. Men att en människa hela tiden blir utpekad som offer för denna sarkasm då blir det fan jobbigt.
Människor har faktiskt en hjärna att tänka med, men i många fall när det gäller ömsinthet och gemenskap är de fan inte många som förstår vad det innebär. Jag har som sagt alltid höga tankar om människor och mitt hopp samt förtroende för att vi faktiskt ska kunna förstå varandra en dag i framtiden kommer ALDRIG försvinna... Nu kanske ni tänker att... Om jag nu har så många tankar som är så pass positiva är det inte ett väldigt lätt sätt att bli sårad?
JO det är det.. Right on target pal'! DOCK anser jag att de är värt de, för när man väl får rätt mår man såå jävla bra inombords så det känns som om man vore the one!
Förr i tiden tänkte jag å andra sidan alltid negativt om människor för att då hade de alla medel för att bevisa motsatsen till mig.. Tänk er själv, om du börjar med tanken "alla människor är dumma i huvudet" så blir det ju automatiskt så att när en människa är bra istället för dålig (som du märker i efterhand) blir man ju lycklig och tycker att det är underbart. Men å andra sidan om denna människan faktiskt är en "dålig" i dina ögon så får du ju leva med tanken att du hade rätt... Det är väl inte så jävla roligt eller?
Man får överväga lite vilket man tycker är bäst, för att bara tänka neutralt om alla människor är inget som passar mig, ni andra har ju självklart all tillåtelse i världen för att köra ert eget race.. Alla lever ju sina egna liv så det vore ju dumt om man inte skulle få tänka för sig själv right? :)
MEn neutralitet passar inte min livsstil, jag måste ha en liten tanke om människorna innan, för jag vill få en kick när jag faktiskt lär känna människorna :) That's the way I am!
Tillbaka till mig då hehe.. Konstigt nog blir de alltid så att när jag väl ska prata/skriva om mig själv kommer jag alltid in på andra tankar och p.g.a. kommer jag av mig haha! Lite positivt är de ju för man får mycket att prata om, men om man ska fokusera på en individ för att den ska må bra kan man inte diffa för mycket för då är ju allt i onödan :)
Ärligt talat är jag lite imponerad av mig själv, jag trodde jag hade förlorat touchen för att skriva helt men det här går ju rätt bra ändå. Inte som förr i tiden dock! Då var jag överbra på detta, alla kommentera ständigt mina bloggar och sade att de kände igen sig i det jag skrev! P.g.a. detta hittade de lösningar på många problem i sina liv, bara genom att LÄSA det jag skrev! Kanske var därför jag skrev så mycket förr i tiden bl.a..? :) För att det gjorde människor lyckliga, för jag älskar att göra människor glada, få dem att må bra.. Jag kräver aldrig något tillbaka, men det är väl därför jag blir ganska utnyttjad med. Men det gör mig inget, men de betyder inte att jag blir sårad när de drar sig undan när man försöker ta lite tillbaka av det man givit!
Jag vill inte vara taskig eller något liknande.. Men min åsikt står fast vid att om man hjälper någon ska man fan ha lite ömsinthet och ställla upp tillbaka. Det finns inget det ena eller den andra.. Det ska vara det ena och den andra!. Om man vill komma in i någons liv måste man fan se till att engagera sig lite i denna med... Hur ska man annars kunna få den gemenskapen som alla påstår är så jävla underbar? Jag har den med ett antal människor, inte för många men inte för få heller! Men de jag har den med trivs jag med som fan också!
Jag har många vänner jag skulle kunna kasta i sjön, för de kommer bara när de känner för de och annars skiter de i mig totalt.. Så varför anstränger jag mig för dem?
För jag är för snäll, jag tror på människan som sagt! Mitt hopp och förtroende för dem är stort, det är jävligt synd att människor måste missbruka andra som försöker att få andra på topp!
Helt ärligt känner jag mig jävligt ensam för att jag inte har så många kompisar häromkring.. Då menar jag kompisar med GÅNGavstånd! Jag vill kunna ringa till någon en kväll och gå ut och gå en sväng istället för att sitta hemma.. Det är så jävla tråkigt att bara sitta där, försöka hitta någon trevlig på msn och prata om ingenting.. Eller rent av bara titta på film.. Jag menar, finns det någon som finner detta njutbart?
Det är bättre att komma bort ifrån denna äckliga maskin vi kallar för dator och umgås istället för att ja.. titta på en stor jävla metallplåt som visar pixlar! Jo men visst fan har vi hört talas om socialitet? ^^
Innan jag började gymnasiet hade jag inte en enda ond tanke om någon egentligen, men vissa människor under den perioden påverkade mitt tänkande så pass mycket att jag tänker lite för mycket på hur människor ser ut nu för tiden! JAg har fan kämpat ända sedan jag slutade skolan för att få tillbaka mitt tänkande.. För jag har alltid varit den som varit öppen för alla som existerar. Ingen är för dålig eller för bra för någon annan, utan alla är jämlika.. Bara att personligheterna diffar lite till och från!
Jag menar, är det verkligen så hemskt att prata med någon bara för att den ser lite annorlunda ut? Det är ju det som är SKÖNHETEN med människan. Att den vågar sticka ut och vara sig själv, jag förstår mig inte på människor som hela tiden klagar över emos och dylikt.. Visst det är skoj att skämta om, precis som att det är roligt att skämta om människors läggningar etc.. Men gör det då diskret så att de som faktiskt ÄR i den situationen inte blir sårade.. Det värsta som finns är människor som hela jävla tiden skryter och tror att de är bättre än alla andra. För det finns inga människor som är bättre än andra, bara idioter som är så fulla av skit så de måste tracka ner på andra för att bli nöjda med sitt egna liv!
Jag själv skämtar också om människor till och från så, men inte fan gör jag det direkt mot dem om de inte är mottagliga till det! Vissa kan ta JÄVLIGT ILLA UPP, tro mig jag vet för jag var utsatt för detta under hela min period på högstadiet... Nej, jag var inte glad över det en enda gång.. Men jag stod ut för att jag visste varför de gjorde det! Men alla har inte den förståelsen för sådana saker.. Så tänk er för fan för innan ni jävlas med någon!
Anledningen till att jag aldrig passat in i det här "katiga" killgänget är väl för att jag är SKITRÄDD för att såra människor, jag är ingen sådan som vill komma in i konflikter i onödan! Men å andra sidan måste man ju våga chansa lite för att komma någon vart här i världen.... Men att komma vidare via någon annans bekostnad känns fan inte bra.. Vet inte om jag skulle göra det överhuvudtaget ärligt talat! Jag har redan sårat människor förr i tiden.. För mycket!
Jag har fan gjort tjejer otrogna mot sina killar, mer än en gång! Alla gånger har jag inte vetat att de haft killle nej, men det finns stunder då jag vetat det med och gett blanka fan i det! Nu i efterhand känns det RIKTIGT jävla dåligt ärligt talat. Människor som varit tillsammans i ett antal ÅR, och där kommer en jävel och förstör allting.. Jävligt skoj alltså!
Ur den synpunkten spyr jag fan på mig själv, men nu för tiden gör jag inte sånt!
Men man kan inte gottgöra för allt man gjort förr i tiden! Ska visa lite bra ordspråk jag hittade från min instruktör Jonas på kickboxningen! Han har fan en underbar syn på livet :)
"Man kan aldrig förändra någonting som redan har hänt tänk frammåt"
"Det är dom som tränar mest som oftast blir bäst och har man viljan kan man komma hur långt som helst"
"Man måste våga förlora för att börja vinna!"
"Man måste vara stark när dom andra är svaga"
"Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem"
Jag vill då avsluta detta med att säga följande :
Ingen människa är för dålig, alla har vänner där ute som väntar på en!
Hur jävligt det ens känns i sitt liv kommer man tillslut hitta vänner som är villig att dö för en! Man måste däremot kämpa för att hitta dem, ingenting kommer gratis (tyvärr)... Men INGEN i denna värld är född för att vara ensam!
Alla kan komma någon vart i livet, så länge man kämpar tillräckligt hårt, samt tror på sig själv! Det är som citatet "Den som har viljan kan komma hur långt som helst".. Med andra ord, INGENTING är omöjligt :)
Man måste våga förlora för att börja vinna! Om man vill komma någon vart måste man ibland riskera lite för att komma dit.. Om man aldrig vågar ta lite risker kommer man alltid vara kvar i samma båt.. Då slår tillsist yxan igenom och båten sjunker!
Man måste vara stark när de andra är svaga! Det stämmer helt, för om alla andra är svaga och mår dåligt eller om någon tappat spåret.. Vem ska då finnas där för dem och stötta dem? Tänk själva, om ni mådde dåligt skulle ni vilja ha andra där som ställde upp för er! Var inte idioter, alla kan hjälpa andra bara de att många är rädda för att ge sig in i det för de tror att det ska bli värre än vad det var innan! Jag brukar alltid tänka mig själv i den situationen och tänka efter hur jag skulle vilja ha det, det är inte alla som kan de, men allla kan lära sig :) Faktikst!
Framgångsrika människor är inte människor utan problem utan människor som lärt sig lösa dem! Så sant så sant, de som kommit någon vart i livet är alla de människor som lyckats lösa sina problem, det är de som håller sig på topp ständigt och inte har en massa skuggor inom sig... Att leva i skuggan är ett rent helvete! Men å andra sidan om man lär sig komma upp ur mörkret så börjar lyset sakta hitta fram! Det är inte fel att få en hjälpande hand för att dra sig upp lite fortare då och då! Men i slutändan är det SITT egna liv man lever! Det är DU som kan göra skillnad i ditt liv, andra kan bara visa vägen! Sluta vara så jävla rädda, VÅGA TRO PÅ ER SJÄLVA!
Människor vill att alla andra ska göra sakerna åt dem, men vad ni inte inser är... Ni har kraften att styra era liv!
....
Vad fan har hänt med mig?
Haha vissa dagar är fan bäst :D
Vissa dagar finns verkligen inget man kan klaga på :D
Solen lyser nästan (Detta är ju väldigt positivt med tanke på att den NÄSTAN lyser får vi i oss endorfiner men SLIPPER risken för cancer, WO HOO :D SCORE!
TRots några sparkar så att benet i princip gick av så sITTER DET KVAR :D SCORE!
Min telefon har börjat svara på samtal av sig själv, vilket leder till att jag slipper göra det själv :D SCORE!
Texter som stämmer till hälften med den riktiga texten som man får hem från sånglektionen går att sjunga ändå :D SCORE!
Faan, I love this shit :D
När allting är som halvt, finns det bara lycka :D
Solen lyser nästan (Detta är ju väldigt positivt med tanke på att den NÄSTAN lyser får vi i oss endorfiner men SLIPPER risken för cancer, WO HOO :D SCORE!
TRots några sparkar så att benet i princip gick av så sITTER DET KVAR :D SCORE!
Min telefon har börjat svara på samtal av sig själv, vilket leder till att jag slipper göra det själv :D SCORE!
Texter som stämmer till hälften med den riktiga texten som man får hem från sånglektionen går att sjunga ändå :D SCORE!
Faan, I love this shit :D
När allting är som halvt, finns det bara lycka :D
MEn jaaaaaahaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa
Har blivit några klagomål över att jag inte uppdaterat min blogg på senare tid och det kan jag ganska lätt skylla på att jag inte haft orken... Har haft tankarna på annat på senare tid och det mesta har väl gått ganska illa.. Fan jag var borta EN HEL vecka från kickboxningen, idag körde jag igen för att känna på det lite och ALLT gick rent åt helvete.. T.o.m. Min stance såg åt helvete ut, liksom... Den har varit bra ÄNDA från början? WTF?
NAehh fan jag är så jävla lack just nu.. När vi sparrades på kickboxningen (då hade det mesta börjat ordna sig igen btw.).. Men tro fan att Lambert får inte någon äcklig CP träff som gör att min LINS flyger ut? :S... Liksom, hur fan kan de gå till, måste ju haft mitt öga öppet eller något för att de skulle kunna ske.. Men det gjorde det iaf så den hittade jag inte mer idag, samt att jag började blöda näsblod vid samma slag så det kändes ju skoj... jätte.
Som om det inte vore nog fick jag KÖRA hem från Linköping-Mjölby med en lins.. D.v.s. Ser perfekt på ena ögat och åt HELVETE på andra.. Seriöst det tar fan knäcken på en.. Så nu är jag illmående, ont i huvudet, sån där jobbig magkänsla.. Jag är bara så jävla irriterad.. GOSH.. Detta kankse inte är det roligaste inlägget men det ger jag blanka fan i ärligt talat.
Inte nog med de så är det FÖRVÅNANSVÄRT många av mina vänner som mår dåligt och ja... Det börjar väl bli lite väl mycket nu med allting egentligen... Jag vet i fan, tror mest jag har en JÄVLIGT dålig dag bara.. Shit happends you know.. But if it just happends, then why does it succumb every fucking time?
Jag blir fan galen på mig själv ibland. Allt går så jävla bra, jobbet, bil, lägenhet, tjejer, vänner, familj, släkt, ja det mesta i allmänhet... Men ändå kommer sådana här jävla dagar gahhh... Irriterad är fan rätt ord.. Eller rent ut av FÖRBANNAD.
Man ska alltid göra det bästa av situationen, det har alltid varit ett av mina sätt att leva efter, även om det inte är så lätt så kan man ju ändå försöka, för att underlätta för sig själv menar jag. Dessutom så kommer det bli mycket lättare att hantera situationer när de väl kommer.
Men de betyder inte att man inte ska få kunna lacka ur någon gång då och då, vi behöver det.. Sätt att avreagera oss på, annars skulle vi nog förgås ganska rejält.. Det blir en impulsiv miljö, allt belastar inom en för att tillslut explodera som en stor bomb och bara skapa förödelse. TOTALLY FUCKING MAYHEM!
Tänk att alla människor blir formade på så pass olika sätt.. well, nästan alla iaf. Vi föds som oskrivna blad, sedan utvecklas vi i princip hela livet. Vi stannar aldrig vid en personlighet i och med att det ständigt tillkommer nya saker i våra liv vilket då leder till att våran miljö blir förändrad, därav vi själva.
Naehh fan jag orkar inte skriva mer, är bara allmänt störd idag och pallar fan inte mer något mer.. chiao
NAehh fan jag är så jävla lack just nu.. När vi sparrades på kickboxningen (då hade det mesta börjat ordna sig igen btw.).. Men tro fan att Lambert får inte någon äcklig CP träff som gör att min LINS flyger ut? :S... Liksom, hur fan kan de gå till, måste ju haft mitt öga öppet eller något för att de skulle kunna ske.. Men det gjorde det iaf så den hittade jag inte mer idag, samt att jag började blöda näsblod vid samma slag så det kändes ju skoj... jätte.
Som om det inte vore nog fick jag KÖRA hem från Linköping-Mjölby med en lins.. D.v.s. Ser perfekt på ena ögat och åt HELVETE på andra.. Seriöst det tar fan knäcken på en.. Så nu är jag illmående, ont i huvudet, sån där jobbig magkänsla.. Jag är bara så jävla irriterad.. GOSH.. Detta kankse inte är det roligaste inlägget men det ger jag blanka fan i ärligt talat.
Inte nog med de så är det FÖRVÅNANSVÄRT många av mina vänner som mår dåligt och ja... Det börjar väl bli lite väl mycket nu med allting egentligen... Jag vet i fan, tror mest jag har en JÄVLIGT dålig dag bara.. Shit happends you know.. But if it just happends, then why does it succumb every fucking time?
Jag blir fan galen på mig själv ibland. Allt går så jävla bra, jobbet, bil, lägenhet, tjejer, vänner, familj, släkt, ja det mesta i allmänhet... Men ändå kommer sådana här jävla dagar gahhh... Irriterad är fan rätt ord.. Eller rent ut av FÖRBANNAD.
Man ska alltid göra det bästa av situationen, det har alltid varit ett av mina sätt att leva efter, även om det inte är så lätt så kan man ju ändå försöka, för att underlätta för sig själv menar jag. Dessutom så kommer det bli mycket lättare att hantera situationer när de väl kommer.
Men de betyder inte att man inte ska få kunna lacka ur någon gång då och då, vi behöver det.. Sätt att avreagera oss på, annars skulle vi nog förgås ganska rejält.. Det blir en impulsiv miljö, allt belastar inom en för att tillslut explodera som en stor bomb och bara skapa förödelse. TOTALLY FUCKING MAYHEM!
Tänk att alla människor blir formade på så pass olika sätt.. well, nästan alla iaf. Vi föds som oskrivna blad, sedan utvecklas vi i princip hela livet. Vi stannar aldrig vid en personlighet i och med att det ständigt tillkommer nya saker i våra liv vilket då leder till att våran miljö blir förändrad, därav vi själva.
Naehh fan jag orkar inte skriva mer, är bara allmänt störd idag och pallar fan inte mer något mer.. chiao
Gahh fy fan!
Jag är verkligen inte pepp för någonting alls just nu.. Vet att jag inte lagt upp något på länge men jag orkar inte anstränga mig för att vara så jävla positiv som jag brukar. Alla människor kan fan inte vara glada och spralliga 24 timmar om dygnet.. Sorry but that's the way it is.
Just nu är jag så jävla frustrerad och nedstämd över någonting som jag själv inte ens vet vafan det beror på.. Jag blir fan galen på det, det kommer och går hela jävla tiden... What to do what to do?.. Skönt att klaga men det är fan inte min stil direkt....
Kanske man borde gå och spela lite eller titta på någon film?... Någon som har ett bra filmförslag?
Fan man kanske bara borde sova.. Jävla skit dag är vad det är!
Just nu är jag så jävla frustrerad och nedstämd över någonting som jag själv inte ens vet vafan det beror på.. Jag blir fan galen på det, det kommer och går hela jävla tiden... What to do what to do?.. Skönt att klaga men det är fan inte min stil direkt....
Kanske man borde gå och spela lite eller titta på någon film?... Någon som har ett bra filmförslag?
Fan man kanske bara borde sova.. Jävla skit dag är vad det är!
FÖRLÅT!
fÖÖÖÖRLÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅT,, JAg ska blogga mer haha, men har inte haft tid på sista veckan abra, varit så mycket som hänt :D
Ska fylla upp er senare, chiaoo :D
Ska fylla upp er senare, chiaoo :D
1......2.........3
Mina ögon är öppna
tankar!
Jag älskar att träffa människor.. alla sorts människor, speciellt de alternativa för de har en mycket större förmåga att vara "sig själva" eller vad man nu ska kalla det för... Vi människor är så jävla rädda för att öppna oss för andra människor så vi brukar ofta göra någon form utav barriär för att skydda oss själva.. D.v.s. att vi inte visar vilka vi är förrän vi känner oss riktigt säkra, men då har man ju redan skapat en annan bvild av den man är.. Dessutom jag menar om man dricker så är man ju inte den man är i vanliga fall i och med att man är påverkad av en drog som påverkar vårat sinne.... Våra känslor, våra handlingar...
Det är ungefär samma sak som att säga att "Hej titta, där kommer en tjockis" när personen i fråga är en sticka..
Jag älskar att lära känna människor, men då ska det fan vara deras riktiga jag!
egentligen är alkohol och droger en flykt från det man egentligen ska känna, den man egentligen ska vara...
oftast är det ju tillgjort, när man täffar en människa på krogen och tycker om den, för i vanliga fall är det inte säkert attt man skulle det
Man kanske somnar med världens mest underbara människa till hands.. Dock när den vaknar kan det vara världens monster, blygaste, ja vem vet vad det kan vara för något?
Men kanske rent av går hem med någon som är psykiskt störd trots att denna verkar helt normal när man träffar den ute när man dricker...
Det är ganska synd att människor måste ha ett litet område där alla ska dricka för att de ska kunna prata med varandra... Om man går fram på stan och hälsar på någon och säger "tjaa, fan vilken trevlig människa du verkar vara", då får man troligtvis ett svar som "aha, trevligt....." på ett ungefär... JAg tycker man borde kunna has amma socialitet i vanliga livet än på krogen
många som går ut för att träffa nya människor och ha flest kompisar att flasha med som möjligt... jag menar, jag blir inte kompis med folk bara för att, även om det är en extra vän i listan... jag lär hellre känna en person innan jag kallar den vän, och jag har hellre få nära vänner än många ytliga.. Fast för tillfället har jag båda två vilket jag inte alls klagar på, jag älskar mina vänner, även om jag inte samtalar med alla 24 timmar om dygnet så vet jag att de finns där långt inne. Om man vill höra av sig är det bara att göra så :)
Varför är människor så himla rädda för att visa vilka de verkligen är? Jag förstår verkligen inte det... Är det någon som kan ge mig svaret på detta?.. Visst, man är väl nästan alltid 100% från början, men man borde ju vara någonstans där i närheten eller hur?... Jag ser så jävla många människor på stan som är kopior av så många andra utan något större syfte. Vad är det för mening med att försöka härma sig till ett "liv?".. Det är ju inte ens sitt egna liv man lever då, det blir en stor lögn.. ett ultimatum som saknar gränser... Man är dömd till att bli nekad..... I alla fall i mina ögon.
........ jag vill inte umgås med falska människor ........
För övrigt ska jag också lägga till att Sara tycker jag är underbar haha xD
Det är ungefär samma sak som att säga att "Hej titta, där kommer en tjockis" när personen i fråga är en sticka..
Jag älskar att lära känna människor, men då ska det fan vara deras riktiga jag!
egentligen är alkohol och droger en flykt från det man egentligen ska känna, den man egentligen ska vara...
oftast är det ju tillgjort, när man täffar en människa på krogen och tycker om den, för i vanliga fall är det inte säkert attt man skulle det
Man kanske somnar med världens mest underbara människa till hands.. Dock när den vaknar kan det vara världens monster, blygaste, ja vem vet vad det kan vara för något?
Men kanske rent av går hem med någon som är psykiskt störd trots att denna verkar helt normal när man träffar den ute när man dricker...
Det är ganska synd att människor måste ha ett litet område där alla ska dricka för att de ska kunna prata med varandra... Om man går fram på stan och hälsar på någon och säger "tjaa, fan vilken trevlig människa du verkar vara", då får man troligtvis ett svar som "aha, trevligt....." på ett ungefär... JAg tycker man borde kunna has amma socialitet i vanliga livet än på krogen
många som går ut för att träffa nya människor och ha flest kompisar att flasha med som möjligt... jag menar, jag blir inte kompis med folk bara för att, även om det är en extra vän i listan... jag lär hellre känna en person innan jag kallar den vän, och jag har hellre få nära vänner än många ytliga.. Fast för tillfället har jag båda två vilket jag inte alls klagar på, jag älskar mina vänner, även om jag inte samtalar med alla 24 timmar om dygnet så vet jag att de finns där långt inne. Om man vill höra av sig är det bara att göra så :)
Varför är människor så himla rädda för att visa vilka de verkligen är? Jag förstår verkligen inte det... Är det någon som kan ge mig svaret på detta?.. Visst, man är väl nästan alltid 100% från början, men man borde ju vara någonstans där i närheten eller hur?... Jag ser så jävla många människor på stan som är kopior av så många andra utan något större syfte. Vad är det för mening med att försöka härma sig till ett "liv?".. Det är ju inte ens sitt egna liv man lever då, det blir en stor lögn.. ett ultimatum som saknar gränser... Man är dömd till att bli nekad..... I alla fall i mina ögon.
........ jag vill inte umgås med falska människor ........
För övrigt ska jag också lägga till att Sara tycker jag är underbar haha xD
Haha det var väl själva fan :D
Lite ironiskt detta egentligen, för jag var skiiit trött igår när jag kom hem, var rätt skönt för övrigt att komma hem och bara ta det lugnt, var jag och Martin som var här.. Vi slappade mest och pratade allmän skit och jag hade fan inte ork till någonting egentligen, så sen tänker jag "Naehh fan nu är det dags att sova".. Tro fan att jag somnar redan vid 21:30... Men jag vaknar vid 05:30 p.g.a. att jag ställt alarm fan helt fel, liksom wtf?`XD
I vanliga fall går jag inte upp innan 06:00 iaf, men men.. Shit happends I guess, nu har jag ju tid till att göra en massa saker som inte går att göra i och med att Martin ligger och sover i soffan här haha xD
Bjurfors då?
Jo då det var väldigt härligt där nere, VÄLDIGT god mat, underbara människor samt ett jävla slit haha.. Vi har klättrat i stolpar med stolpskor, för er som inte har en aning om det så sök via internet, ni kommer bli förvånade haha xD
Kort och gott har vi gjort diverse uppgifter på linjerna samt sprängt en sprängskarv, det var en skaplig smäll på den jäveln haha. JAg ska dock lägga upp en video på den senare så ska ni få se, riktigt skoj var det iaf ^^
Idag är sista arbetsdagen innan helgen, känns ganska skönt faktiskt.. Funderar på om man skulle ta ut lite saldo timmar för att gå ledig efter lunch, men vem orkar det? hahaha xD
Efter jobbet idag blir det gymmet, sedan förfest hemma hos mig. De som vill komma får höra av sig, för vi ska vidare på en annan fest senare med guldarna, wich you all know atm btw xD
Senare i veckan får vi väl se vad som händer, har inte direkt planerat något :)
Jävla tabbe att gå upp vid 05:20 istället för 06:20.. Stör mig som fan på det haha xD
I vanliga fall går jag inte upp innan 06:00 iaf, men men.. Shit happends I guess, nu har jag ju tid till att göra en massa saker som inte går att göra i och med att Martin ligger och sover i soffan här haha xD
Bjurfors då?
Jo då det var väldigt härligt där nere, VÄLDIGT god mat, underbara människor samt ett jävla slit haha.. Vi har klättrat i stolpar med stolpskor, för er som inte har en aning om det så sök via internet, ni kommer bli förvånade haha xD
Kort och gott har vi gjort diverse uppgifter på linjerna samt sprängt en sprängskarv, det var en skaplig smäll på den jäveln haha. JAg ska dock lägga upp en video på den senare så ska ni få se, riktigt skoj var det iaf ^^
Idag är sista arbetsdagen innan helgen, känns ganska skönt faktiskt.. Funderar på om man skulle ta ut lite saldo timmar för att gå ledig efter lunch, men vem orkar det? hahaha xD
Efter jobbet idag blir det gymmet, sedan förfest hemma hos mig. De som vill komma får höra av sig, för vi ska vidare på en annan fest senare med guldarna, wich you all know atm btw xD
Senare i veckan får vi väl se vad som händer, har inte direkt planerat något :)
Jävla tabbe att gå upp vid 05:20 istället för 06:20.. Stör mig som fan på det haha xD
Bjurfors here we come again!
Kommer vara borta i Bjurfors i 4 dagar igen nu :)
Måndag-Torsdag eller eventuellt fredag, så om ni vill något får ni ringa mig via telefonen :)
Måndag-Torsdag eller eventuellt fredag, så om ni vill något får ni ringa mig via telefonen :)
