Thoughts of an old man!
Tänk att det faktiskt finns hopp för mänskligheten trots allt. Jag har alltid hoppats och trott på att alla människor har något gott inom sig och alltid på något sätt bryr sig om varandra. (Även om jag själv går med instinkten "Alla är förjävliga"). Men det är bara för att då har personen i fråga en chans att visa alla motsatser, vilket leder till att jag själv bara kan bli gladare och gladare för varje del som blir bättre.
På bara två dagar har jag fått höra en massa kommentarer runt mig som fått mig att fundera på mitt överseende igen, jag vet vad jag har saknat under all denna tid. MITT TÄNKANDE. Att kunna yttra mig och diskutera det seriöst med en annan person, och iförrgår hittade jag en som faktiskt var jäkligt intressant som tänkte i mina banor, om inte bättre.
Igår var jag på konsert i stockholm, såg Atreyu, As I lay Dying, Story of the year m.m. Efter ett tag innan Atreyu ska börja sade min kusin en kommentar "Alla är egentligen mukisar inuti". Han syftade på hårdrockare just då, och jag var lite skeptisk till hans kommentar till en början. Men efter en liten stund startade alla människor en "Wall of Death".
För er som inte vet vad det är så ställer alla människor upp sig på två olika led så långt ifrån varandra som möjligt, senare när signalen kommer springer alla ihop mot varandra och krockar (Därav wall of Death). Detta skedde två gånger igår, första gången var inget specifikt, de hade skoj och sprang rakt in i varandra och bara garvade efteråt.
Efter detta fick man verkligen se människans riktiga natur, andra gången blev någon träffad på något sätt jag vet inte hur. MEN personen i fråga som blev träffad fick allas uppmärksamhet, alla kom och hjälpte honom!. Han fick stå i mitten av en massa människor som höll tillbaka alla andra (FATTA DEN). Alla tog hand om honom, visade sin omtänksamhet och ömsinthet, sedan fick han utan tvekan den bästa platsen av alla för att han blev träffad och fick riktigt jävla ont. Visst visste jag att människor var kapabla till att hjälpa varandra, men att de kunde ställa upp så mycket förvånade mig verkligen. Låt mig också påpeka att inga av dessa människor kände varandra. Men så fort det hände visade alla sin gemenskap, känsliga sida. Det var verkligen beundransvärt!
Över igen till denna personen jag mötte på krogen. Jag avslöjar inga namn, men jag ska förklara en annan sak.
Jag har blivit sjukt isolerad på senare tid (d.v.s. inte pratat om känslor eller velat öppna mig för någon annan person). Anledningen till detta var för att jag trodde inte personer uppskattade det längre, men när jag tänker efter.... Det var ju för fan det som fick personer att umgås med mig till att börja med. Det märkte jag i Fredags. Denna person och jag var inte alls sociala till en början, sedan började vi snacka en massa skit om tatueringar (jo jag funderar på att göra en).
Efter ett tag (ett långt tag)... Jag kommer inte exakt ihåg hur, så började den berätta om sina världsperspektiv gällande alla möjliga saker. Den frågade mig t.o.m. "Vad är det, håller du inte med?"
Inte ens då öppnade jag min käft, men efter ett tag.. kommer dock inte ihåg nu heller. Så började jag berättade för denna hur jag såg om världen, massa tankar jag hade i huvudet och vad som var viktigast för mig. Efter detta började denna förvånansvärt nog bli ännu mer social med mig och gav mig perspektiv, lyssnande och massor annat jag inte märkt av på evigheter. Jag blev jävligt glad över att ha träffat denna person. Har dock inte så bra kontakt med denna, men jag hoppas det blir de i framtiden. Denna är redan idoliserad av mig, personer brukar näst intill aldrig förvåna mig.
Men denna person, den har med allt råge inspirerat mig till en grad personer inte ens lyckas med på år. DETTA gjorde denna på EN KVÄLL!
Det ihop med vad som hände under konserten har verkligen gjort mig jävligt glad! :)
Hur ligger läget till med mig nu då? DET ÄR UNDERBART! :D
Jag har jävligt ont i halsen och kan inte prata i princip, har blivit hes som ett as, för jag skrek röven av mig på konserten igår, hade redan ont som fan innan detta ^^
Men trots att jag mår jävligt dåligt fysiskt, mår jag helt underbart psykiskt. Kan även berätta att jag har kommit över allt som hänt med min första tjej nu (ni som inte vet, bry er inte om att försöka förstå, men de som vet ni förstår). Jag kunde inte ens lyssna på vissa band p.g.a. detta. Men nu lyssnar jag på dem och känner fullständig lycka :)
Förut var mitt motto "sköt dig själv och skit i andra".
Om någon skulle fråga mig nu skulle det vara något mer i stil med "Ställ upp för de som kan och låter dig,
Bär inte på framtida bekymmer,
Då får du genomlida dem två gånger.
Bär inte på gårdagens bördor,
De hör gårdagen till. (taget från Lindas morfar just dem två, därav varför de är i kursiv)
Lev i nuet, det är det du kan påverka. Om andra inte tycker om dig för vad du är, sluta ansträng dig, finns många andra som ser upp till dig och vill vara din vän/vänner.
Till sist, om det är något du inte är nöjd med. Försök lösa det själv genom att göra något åt det. Du kan diskutera det med andra, men försök aldrig få dem att hitta lösningen åt dig. Det är ditt liv och dina handlingar, DU ska lära dig att hantera ditt egna liv. Varför överlåta något så underbart som ett liv åt någon annan person? Räcker det inte att försöka rädda ett? :) Detta innebär inte att ni ska skita i varandra, absolut inte. Ni ska alltid ställa upp för andra när ni kan, men det finns gränser för det med. Man måste bara hitta sin egna gräns :)
Tack för denna helg, känns som jag har ändrat min syn totalt nu :)
Ja, jag är lycklig^^
På bara två dagar har jag fått höra en massa kommentarer runt mig som fått mig att fundera på mitt överseende igen, jag vet vad jag har saknat under all denna tid. MITT TÄNKANDE. Att kunna yttra mig och diskutera det seriöst med en annan person, och iförrgår hittade jag en som faktiskt var jäkligt intressant som tänkte i mina banor, om inte bättre.
Igår var jag på konsert i stockholm, såg Atreyu, As I lay Dying, Story of the year m.m. Efter ett tag innan Atreyu ska börja sade min kusin en kommentar "Alla är egentligen mukisar inuti". Han syftade på hårdrockare just då, och jag var lite skeptisk till hans kommentar till en början. Men efter en liten stund startade alla människor en "Wall of Death".
För er som inte vet vad det är så ställer alla människor upp sig på två olika led så långt ifrån varandra som möjligt, senare när signalen kommer springer alla ihop mot varandra och krockar (Därav wall of Death). Detta skedde två gånger igår, första gången var inget specifikt, de hade skoj och sprang rakt in i varandra och bara garvade efteråt.
Efter detta fick man verkligen se människans riktiga natur, andra gången blev någon träffad på något sätt jag vet inte hur. MEN personen i fråga som blev träffad fick allas uppmärksamhet, alla kom och hjälpte honom!. Han fick stå i mitten av en massa människor som höll tillbaka alla andra (FATTA DEN). Alla tog hand om honom, visade sin omtänksamhet och ömsinthet, sedan fick han utan tvekan den bästa platsen av alla för att han blev träffad och fick riktigt jävla ont. Visst visste jag att människor var kapabla till att hjälpa varandra, men att de kunde ställa upp så mycket förvånade mig verkligen. Låt mig också påpeka att inga av dessa människor kände varandra. Men så fort det hände visade alla sin gemenskap, känsliga sida. Det var verkligen beundransvärt!
Över igen till denna personen jag mötte på krogen. Jag avslöjar inga namn, men jag ska förklara en annan sak.
Jag har blivit sjukt isolerad på senare tid (d.v.s. inte pratat om känslor eller velat öppna mig för någon annan person). Anledningen till detta var för att jag trodde inte personer uppskattade det längre, men när jag tänker efter.... Det var ju för fan det som fick personer att umgås med mig till att börja med. Det märkte jag i Fredags. Denna person och jag var inte alls sociala till en början, sedan började vi snacka en massa skit om tatueringar (jo jag funderar på att göra en).
Efter ett tag (ett långt tag)... Jag kommer inte exakt ihåg hur, så började den berätta om sina världsperspektiv gällande alla möjliga saker. Den frågade mig t.o.m. "Vad är det, håller du inte med?"
Inte ens då öppnade jag min käft, men efter ett tag.. kommer dock inte ihåg nu heller. Så började jag berättade för denna hur jag såg om världen, massa tankar jag hade i huvudet och vad som var viktigast för mig. Efter detta började denna förvånansvärt nog bli ännu mer social med mig och gav mig perspektiv, lyssnande och massor annat jag inte märkt av på evigheter. Jag blev jävligt glad över att ha träffat denna person. Har dock inte så bra kontakt med denna, men jag hoppas det blir de i framtiden. Denna är redan idoliserad av mig, personer brukar näst intill aldrig förvåna mig.
Men denna person, den har med allt råge inspirerat mig till en grad personer inte ens lyckas med på år. DETTA gjorde denna på EN KVÄLL!
Det ihop med vad som hände under konserten har verkligen gjort mig jävligt glad! :)
Hur ligger läget till med mig nu då? DET ÄR UNDERBART! :D
Jag har jävligt ont i halsen och kan inte prata i princip, har blivit hes som ett as, för jag skrek röven av mig på konserten igår, hade redan ont som fan innan detta ^^
Men trots att jag mår jävligt dåligt fysiskt, mår jag helt underbart psykiskt. Kan även berätta att jag har kommit över allt som hänt med min första tjej nu (ni som inte vet, bry er inte om att försöka förstå, men de som vet ni förstår). Jag kunde inte ens lyssna på vissa band p.g.a. detta. Men nu lyssnar jag på dem och känner fullständig lycka :)
Förut var mitt motto "sköt dig själv och skit i andra".
Om någon skulle fråga mig nu skulle det vara något mer i stil med "Ställ upp för de som kan och låter dig,
Bär inte på framtida bekymmer,
Då får du genomlida dem två gånger.
Bär inte på gårdagens bördor,
De hör gårdagen till. (taget från Lindas morfar just dem två, därav varför de är i kursiv)
Lev i nuet, det är det du kan påverka. Om andra inte tycker om dig för vad du är, sluta ansträng dig, finns många andra som ser upp till dig och vill vara din vän/vänner.
Till sist, om det är något du inte är nöjd med. Försök lösa det själv genom att göra något åt det. Du kan diskutera det med andra, men försök aldrig få dem att hitta lösningen åt dig. Det är ditt liv och dina handlingar, DU ska lära dig att hantera ditt egna liv. Varför överlåta något så underbart som ett liv åt någon annan person? Räcker det inte att försöka rädda ett? :) Detta innebär inte att ni ska skita i varandra, absolut inte. Ni ska alltid ställa upp för andra när ni kan, men det finns gränser för det med. Man måste bara hitta sin egna gräns :)
Tack för denna helg, känns som jag har ändrat min syn totalt nu :)
Ja, jag är lycklig^^
