tankar!
Jag älskar att träffa människor.. alla sorts människor, speciellt de alternativa för de har en mycket större förmåga att vara "sig själva" eller vad man nu ska kalla det för... Vi människor är så jävla rädda för att öppna oss för andra människor så vi brukar ofta göra någon form utav barriär för att skydda oss själva.. D.v.s. att vi inte visar vilka vi är förrän vi känner oss riktigt säkra, men då har man ju redan skapat en annan bvild av den man är.. Dessutom jag menar om man dricker så är man ju inte den man är i vanliga fall i och med att man är påverkad av en drog som påverkar vårat sinne.... Våra känslor, våra handlingar...
Det är ungefär samma sak som att säga att "Hej titta, där kommer en tjockis" när personen i fråga är en sticka..
Jag älskar att lära känna människor, men då ska det fan vara deras riktiga jag!
egentligen är alkohol och droger en flykt från det man egentligen ska känna, den man egentligen ska vara...
oftast är det ju tillgjort, när man täffar en människa på krogen och tycker om den, för i vanliga fall är det inte säkert attt man skulle det
Man kanske somnar med världens mest underbara människa till hands.. Dock när den vaknar kan det vara världens monster, blygaste, ja vem vet vad det kan vara för något?
Men kanske rent av går hem med någon som är psykiskt störd trots att denna verkar helt normal när man träffar den ute när man dricker...
Det är ganska synd att människor måste ha ett litet område där alla ska dricka för att de ska kunna prata med varandra... Om man går fram på stan och hälsar på någon och säger "tjaa, fan vilken trevlig människa du verkar vara", då får man troligtvis ett svar som "aha, trevligt....." på ett ungefär... JAg tycker man borde kunna has amma socialitet i vanliga livet än på krogen
många som går ut för att träffa nya människor och ha flest kompisar att flasha med som möjligt... jag menar, jag blir inte kompis med folk bara för att, även om det är en extra vän i listan... jag lär hellre känna en person innan jag kallar den vän, och jag har hellre få nära vänner än många ytliga.. Fast för tillfället har jag båda två vilket jag inte alls klagar på, jag älskar mina vänner, även om jag inte samtalar med alla 24 timmar om dygnet så vet jag att de finns där långt inne. Om man vill höra av sig är det bara att göra så :)
Varför är människor så himla rädda för att visa vilka de verkligen är? Jag förstår verkligen inte det... Är det någon som kan ge mig svaret på detta?.. Visst, man är väl nästan alltid 100% från början, men man borde ju vara någonstans där i närheten eller hur?... Jag ser så jävla många människor på stan som är kopior av så många andra utan något större syfte. Vad är det för mening med att försöka härma sig till ett "liv?".. Det är ju inte ens sitt egna liv man lever då, det blir en stor lögn.. ett ultimatum som saknar gränser... Man är dömd till att bli nekad..... I alla fall i mina ögon.
........ jag vill inte umgås med falska människor ........
För övrigt ska jag också lägga till att Sara tycker jag är underbar haha xD
Det är ungefär samma sak som att säga att "Hej titta, där kommer en tjockis" när personen i fråga är en sticka..
Jag älskar att lära känna människor, men då ska det fan vara deras riktiga jag!
egentligen är alkohol och droger en flykt från det man egentligen ska känna, den man egentligen ska vara...
oftast är det ju tillgjort, när man täffar en människa på krogen och tycker om den, för i vanliga fall är det inte säkert attt man skulle det
Man kanske somnar med världens mest underbara människa till hands.. Dock när den vaknar kan det vara världens monster, blygaste, ja vem vet vad det kan vara för något?
Men kanske rent av går hem med någon som är psykiskt störd trots att denna verkar helt normal när man träffar den ute när man dricker...
Det är ganska synd att människor måste ha ett litet område där alla ska dricka för att de ska kunna prata med varandra... Om man går fram på stan och hälsar på någon och säger "tjaa, fan vilken trevlig människa du verkar vara", då får man troligtvis ett svar som "aha, trevligt....." på ett ungefär... JAg tycker man borde kunna has amma socialitet i vanliga livet än på krogen
många som går ut för att träffa nya människor och ha flest kompisar att flasha med som möjligt... jag menar, jag blir inte kompis med folk bara för att, även om det är en extra vän i listan... jag lär hellre känna en person innan jag kallar den vän, och jag har hellre få nära vänner än många ytliga.. Fast för tillfället har jag båda två vilket jag inte alls klagar på, jag älskar mina vänner, även om jag inte samtalar med alla 24 timmar om dygnet så vet jag att de finns där långt inne. Om man vill höra av sig är det bara att göra så :)
Varför är människor så himla rädda för att visa vilka de verkligen är? Jag förstår verkligen inte det... Är det någon som kan ge mig svaret på detta?.. Visst, man är väl nästan alltid 100% från början, men man borde ju vara någonstans där i närheten eller hur?... Jag ser så jävla många människor på stan som är kopior av så många andra utan något större syfte. Vad är det för mening med att försöka härma sig till ett "liv?".. Det är ju inte ens sitt egna liv man lever då, det blir en stor lögn.. ett ultimatum som saknar gränser... Man är dömd till att bli nekad..... I alla fall i mina ögon.
........ jag vill inte umgås med falska människor ........
För övrigt ska jag också lägga till att Sara tycker jag är underbar haha xD
Kommentarer
Postat av: Jordgubbskvinnan Torulf
Jag tycker också att du är underbar Daniel :$
Postat av: Shawna Shade
"Varför är människor så himla rädda för att visa vilka de verkligen är?"
Människor är rädda för att vara sig själva för dom vet att man blir utstött och mobbad om man inte är som alla andra, bara man pratar annorlunda, går annorlunda eller ser lite annars ut så kan man få kommentarer slängda på sig. Många vet det, därför gömmer dom sig bland alla "normala". Det finns även dom som är rädda för att vara som alla andra och därför gör till sig, och låtsas vara någon dom inte är. Det spelar ingen roll vad vi är, vi vill alla passa in någonstans.
Trackback
