uhh yeh
Jaa är i tankefas igen, är väl inte mycket mer att säga om det egentligen :)
Är inte så mycket som händer nu i livet egentligen bortsett från att det är en jävla massa studentfirande haha. Först ska jag vara vid linköping runt 9:00 för att hänga lite med joppe och titta på deras konsert i Björkö, efter de blir klockan runt 12:15 då jag beger mig till kungshöga för att fira Emelie som springer ut vid klockan 13:00, umgås lite med Robin efter detta, för att till sist åka till mjölby igen för att fira min Kusin Emelie :)
Med andra ord är det rätt mycket man ska hinna med, men det jobbiga är att ekonomin är så jävla tight.. Känns ärligt talat förjävligt men vad ska man göra? Jag får bara försöka stå ut i 14 dagar till, för er kanske det är lite, men för en annan som har haft de tre mest jävliga månaderna någonsin känns det jävligt jobbigt :O
Har kännt mig lite vilsen till och från, det beror på jävligt många anledningar egentligen.. Men jag har själv insett en sak som jag inte tänkt på innan, men det fascinerade mig när jag väl kom på det. Förut i tiden levde jag via koden "JAg är mig själv, någon som har något att säga om det kan avvika".. På ett ungefär.. Jag var unik, jag drack aldrig, höll mig alltid ifrån nikotin och allt som hörde till, gjorde jämt saker jag ville göra och sket i resten!
Nu har jag blivit lite av en kopia av många andra människor som format den jag är idag, men om sanningen ska fram trivs jag fan inte med den jag är idag.. För jag känner mig inte som den Danne jag en gång var i tiden.. Det är just DIT jag försöker hitta tillbaka, det tar sin lilla tid.. För det är små pusselbitar som ska till ständigt!
Saken är den att jag nu försöker börja leva efter min gamla kod som jag en gång hade, att vara mig själv och inte agera efter ett sätt för att behaga andra människor.. Vilket jag konstigt nog har gjort en längre tid utan att förstå det själv :S
Man kan inte leva efter att behaga alla andra, det är en själv det handlar om.. Man måste dela upp det på en lagom bas, d.v.s. att man själv inte kan ta på sig allt ansvar för andra utan man måste ge en hel del till sig själv även om man själv inte förstår varför! Men saken är den att man förgås tillslut, man måste prata om saker gällande sig själv, det är så vi är skapta, vi är inte gjorda för att prata en och en utan vi är flockdjur! Åtminstonde var det väl så vi umgicks ifrån början?
Jag menar, människor borde inte leva efter koden "ensam är stark".. Om jag ser en människa gå på gatan och agera moraliskt tuff eller en .s.k. Spännbög så tycker jag inte att de är underbara, jag tycker synd om dem.. För det är sådana som alltid bryr sig om vad andra tycker och de kommer aldrig känna riktig lycka, för om man ständigt bryr sig om vad andra tycker kommer man ju aldrig kunna göra NÅGOT utan att känna sig misslyckad.. Tänka sig alla blickar ifrån andra och undrar om det är ok att man gör det man faktiskt gör?
Vänner kan man verkligen ha hur många som helst utav, vissa är tomma skal, visas är de där vännerna man skulle göra precis vad som helst för.. Jag har alltid levt via att alltid sätta andra framför mig själv! Men även om det är ett fint sätt att leva på skadar det en själv mer än vad man tror... Man kan inte leva för andra utan man måste leva för sig själv men ändå finnas där för andra! Egoister har jag fan alltid hatat... Haha fan vad svårt det är att hitta en jämn bas på det där :)
Jag måste börja prata lite mer om mig själv och hur jag mår, det var så jag konstigt nog fick alla att fastna förr i tiden, jag var jävligt duktig på det då, jag hade alltid den där speciella touchen i allt jag gjorde... Jag inspirerade människor, jag vill komma dit igen!
Är inte så mycket som händer nu i livet egentligen bortsett från att det är en jävla massa studentfirande haha. Först ska jag vara vid linköping runt 9:00 för att hänga lite med joppe och titta på deras konsert i Björkö, efter de blir klockan runt 12:15 då jag beger mig till kungshöga för att fira Emelie som springer ut vid klockan 13:00, umgås lite med Robin efter detta, för att till sist åka till mjölby igen för att fira min Kusin Emelie :)
Med andra ord är det rätt mycket man ska hinna med, men det jobbiga är att ekonomin är så jävla tight.. Känns ärligt talat förjävligt men vad ska man göra? Jag får bara försöka stå ut i 14 dagar till, för er kanske det är lite, men för en annan som har haft de tre mest jävliga månaderna någonsin känns det jävligt jobbigt :O
Har kännt mig lite vilsen till och från, det beror på jävligt många anledningar egentligen.. Men jag har själv insett en sak som jag inte tänkt på innan, men det fascinerade mig när jag väl kom på det. Förut i tiden levde jag via koden "JAg är mig själv, någon som har något att säga om det kan avvika".. På ett ungefär.. Jag var unik, jag drack aldrig, höll mig alltid ifrån nikotin och allt som hörde till, gjorde jämt saker jag ville göra och sket i resten!
Nu har jag blivit lite av en kopia av många andra människor som format den jag är idag, men om sanningen ska fram trivs jag fan inte med den jag är idag.. För jag känner mig inte som den Danne jag en gång var i tiden.. Det är just DIT jag försöker hitta tillbaka, det tar sin lilla tid.. För det är små pusselbitar som ska till ständigt!
Saken är den att jag nu försöker börja leva efter min gamla kod som jag en gång hade, att vara mig själv och inte agera efter ett sätt för att behaga andra människor.. Vilket jag konstigt nog har gjort en längre tid utan att förstå det själv :S
Man kan inte leva efter att behaga alla andra, det är en själv det handlar om.. Man måste dela upp det på en lagom bas, d.v.s. att man själv inte kan ta på sig allt ansvar för andra utan man måste ge en hel del till sig själv även om man själv inte förstår varför! Men saken är den att man förgås tillslut, man måste prata om saker gällande sig själv, det är så vi är skapta, vi är inte gjorda för att prata en och en utan vi är flockdjur! Åtminstonde var det väl så vi umgicks ifrån början?
Jag menar, människor borde inte leva efter koden "ensam är stark".. Om jag ser en människa gå på gatan och agera moraliskt tuff eller en .s.k. Spännbög så tycker jag inte att de är underbara, jag tycker synd om dem.. För det är sådana som alltid bryr sig om vad andra tycker och de kommer aldrig känna riktig lycka, för om man ständigt bryr sig om vad andra tycker kommer man ju aldrig kunna göra NÅGOT utan att känna sig misslyckad.. Tänka sig alla blickar ifrån andra och undrar om det är ok att man gör det man faktiskt gör?
Vänner kan man verkligen ha hur många som helst utav, vissa är tomma skal, visas är de där vännerna man skulle göra precis vad som helst för.. Jag har alltid levt via att alltid sätta andra framför mig själv! Men även om det är ett fint sätt att leva på skadar det en själv mer än vad man tror... Man kan inte leva för andra utan man måste leva för sig själv men ändå finnas där för andra! Egoister har jag fan alltid hatat... Haha fan vad svårt det är att hitta en jämn bas på det där :)
Jag måste börja prata lite mer om mig själv och hur jag mår, det var så jag konstigt nog fick alla att fastna förr i tiden, jag var jävligt duktig på det då, jag hade alltid den där speciella touchen i allt jag gjorde... Jag inspirerade människor, jag vill komma dit igen!
Kommentarer
Trackback
