Gosh!
Naehh fy fan jag är trött, seg, och jag fattar egentligen inte varför jag sätter mig här och skriver för.. Egentligen borde jag bara hämta kudden, försöka ta igen mig via sömn inför jobbet imorgon, men guess what.. Ain't gonna happend ^^
Jag kände för att skriva lite så that's what I'm gonna do!
Jag har tänkt jävligt mycket på allt möjligt på senare tid, alltså inte bara gällande mitt egna liv utan andra runt om mig med.. Vissa lite mer än andra.. Egentligen känns de som om man dribblat mellan dessa tankar miljontals gånger men man får fan aldrig nog av att filosifera, det är så jävla underbart så det finns inte, don't ya think? :)
Jag jobbar ju på MSE som de flesta vet, men på senare tid har jag undrat lite om det verkligen är det här jag vill hålla på med?.. Jag har kommit någon eller några relativt nära och de är jävligt härliga, men vissa är så jävla speciella att knappt ens jag klarar av dem haha.. Inte för att de är jobbiga eller så utan för att de är väldigt speciella, unika kan man säga med ett annat ord :)
Det är väldigt många som ständigt säger till mig "Du borde bli psykolig, terapeft, socionom, eller något i den stilen" och visste, inte fan kan jag säga att tanken inte slagit mig? Men man måste nog få bukt på sina egna problem innan man börjar ta sig an ett sådant jobb, om inte annat tycker jag det. Jag har hjälpt jävligt många under den tiden jag levt, det började redan när jag var ung ärligt talat.. Jag orkar inte dra hela historien men poängen är det att jag alltid har funnits där för andra och alltid kunnat lösa deras problem mer eller mindre.. Om inte annat varit ett enormt stöd för de flesta, men nu måste jag börja ta hand om mig själv lite.. Vilket kanske kommer medje några förändringar, jag kan inte påstå att jag inte tycker om att hjälpa människor, så är det verkligen inte! Jag älskar det, men jag tar mig an för mycket vare sig jag vill eller inte, för jag har väldigt svårt att säga nej när någon kommer till mig och vill prata om någonting!
Men jag har iaf börjat leta reda på vad det är som ständigt stör inom mig, det är också det jag ska fixa inom den mån jag kan.. JAg kan ärligt talat även berätta att jag sökt hjälp för att få bukt på mina problem. Jag ser inget fel i att be andra om hjälp, så länge som man själv kommer med lösningarna förr eller senare :)
Det är så jävla illa att vi människor alltid ska behöva känna ångest och irritationer över så mycket, jag menar ständigt.. Det finns fan ingen som inte känner så förr eller senare över någonting här i världen.. Men VARFÖR?... Om man ständigt mår bra komme man tillslut må dåligt för att det blir för mycket av det goda,, så kroppen säger själv emot.. Om man ständigt mår dåligt däremot är det jävligt svårt att känna lycka, hur kommer det sig att det är så men att det inte funkar tvärtom? Varför kan man inte ständigt få vara lycklig? Jag tycker det är jävligt jobbigt iaf... Men å andra sidan är det ett sätt att skapa gemenskap på,att prata ut om saker och ting, skaffa sig en större uppfattning om saker och ting, utvecklas med andra ord :)
Människan är ju ett flockdjur, men vi agerar fan inte som det... Vi är inte mer annorlunda än många av de djuren som lever fritt där ute egentligen, om man ska säga det på ett enkelt sätt har vi människor fan skapat våran egna grav... Vi har som lag nästan att man måste ha jobb för att överleva, det är omöjligt att tänka sig en människa som skulle kunna leva i en grotta med en hel familj!
Varför har vi skapat något som pengar? .... Vad det än handlar om är det pengar, kärlek, äktenskap, aktiviteter överhuvudtaget... Man kan fan t.o.m. betala människor för att vara deras kompisar nu för tiden... Jag menar, what's up with that?.. Människor är inte vad de en gång var, och kommer nog troligtvis aldrig gå tillbaka till det heller.. Jag tycker det är jävligt synd men vafan ska man göra?
Det är jävligt svårt att sukta efter någonting man aldrig kommer få... Men å andra sidan om man ständigt suktar efter de och tänker att man kommer få det är det ju nästan samma sak som att man kommer få det? Om inte annat dör man i tankarna om att de komme rbli så, finns ingen omöjlighet att man somnar in skönt i döden i drömmarna om att det sker :)
Det är massor av saker jag vill ta upp här egentligen, men nu när jag väl började skriva så kommer jag fan inte på något.. Ironiskt eller?... Kan säga att Robin åker iväg snart igen, jävligt sorgligt egentligen. Men vi ses ju i sommar though right? :)
Det var dock jävligt skönt att vara ute och gå och prata om allt som finns här i världen, det var fan länge sedan.. Ibland är det skoj att bara flumma runt och inte bry sig om någonting alls här i världen, men det är fan nästan skönare att göra det för att sedan få bort allting man har innanför det där jävla membranet :)
Om det ändå fanns något lättare sätt att få ut allting på, varför ska så mycket man gör gå ut på att man ska må dåligt?.. Det är ju fan idiotiskt... Har hört om människor som försökt med hypnos för att få ut saker ur deras huvuden, undrar verkligen om det funkar?... I have no idea...
Aja nu orkar jag inte skriva mer, ska in i duschen, men fortsätter förr eller senare :)
tjaooo
Jag kände för att skriva lite så that's what I'm gonna do!
Jag har tänkt jävligt mycket på allt möjligt på senare tid, alltså inte bara gällande mitt egna liv utan andra runt om mig med.. Vissa lite mer än andra.. Egentligen känns de som om man dribblat mellan dessa tankar miljontals gånger men man får fan aldrig nog av att filosifera, det är så jävla underbart så det finns inte, don't ya think? :)
Jag jobbar ju på MSE som de flesta vet, men på senare tid har jag undrat lite om det verkligen är det här jag vill hålla på med?.. Jag har kommit någon eller några relativt nära och de är jävligt härliga, men vissa är så jävla speciella att knappt ens jag klarar av dem haha.. Inte för att de är jobbiga eller så utan för att de är väldigt speciella, unika kan man säga med ett annat ord :)
Det är väldigt många som ständigt säger till mig "Du borde bli psykolig, terapeft, socionom, eller något i den stilen" och visste, inte fan kan jag säga att tanken inte slagit mig? Men man måste nog få bukt på sina egna problem innan man börjar ta sig an ett sådant jobb, om inte annat tycker jag det. Jag har hjälpt jävligt många under den tiden jag levt, det började redan när jag var ung ärligt talat.. Jag orkar inte dra hela historien men poängen är det att jag alltid har funnits där för andra och alltid kunnat lösa deras problem mer eller mindre.. Om inte annat varit ett enormt stöd för de flesta, men nu måste jag börja ta hand om mig själv lite.. Vilket kanske kommer medje några förändringar, jag kan inte påstå att jag inte tycker om att hjälpa människor, så är det verkligen inte! Jag älskar det, men jag tar mig an för mycket vare sig jag vill eller inte, för jag har väldigt svårt att säga nej när någon kommer till mig och vill prata om någonting!
Men jag har iaf börjat leta reda på vad det är som ständigt stör inom mig, det är också det jag ska fixa inom den mån jag kan.. JAg kan ärligt talat även berätta att jag sökt hjälp för att få bukt på mina problem. Jag ser inget fel i att be andra om hjälp, så länge som man själv kommer med lösningarna förr eller senare :)
Det är så jävla illa att vi människor alltid ska behöva känna ångest och irritationer över så mycket, jag menar ständigt.. Det finns fan ingen som inte känner så förr eller senare över någonting här i världen.. Men VARFÖR?... Om man ständigt mår bra komme man tillslut må dåligt för att det blir för mycket av det goda,, så kroppen säger själv emot.. Om man ständigt mår dåligt däremot är det jävligt svårt att känna lycka, hur kommer det sig att det är så men att det inte funkar tvärtom? Varför kan man inte ständigt få vara lycklig? Jag tycker det är jävligt jobbigt iaf... Men å andra sidan är det ett sätt att skapa gemenskap på,att prata ut om saker och ting, skaffa sig en större uppfattning om saker och ting, utvecklas med andra ord :)
Människan är ju ett flockdjur, men vi agerar fan inte som det... Vi är inte mer annorlunda än många av de djuren som lever fritt där ute egentligen, om man ska säga det på ett enkelt sätt har vi människor fan skapat våran egna grav... Vi har som lag nästan att man måste ha jobb för att överleva, det är omöjligt att tänka sig en människa som skulle kunna leva i en grotta med en hel familj!
Varför har vi skapat något som pengar? .... Vad det än handlar om är det pengar, kärlek, äktenskap, aktiviteter överhuvudtaget... Man kan fan t.o.m. betala människor för att vara deras kompisar nu för tiden... Jag menar, what's up with that?.. Människor är inte vad de en gång var, och kommer nog troligtvis aldrig gå tillbaka till det heller.. Jag tycker det är jävligt synd men vafan ska man göra?
Det är jävligt svårt att sukta efter någonting man aldrig kommer få... Men å andra sidan om man ständigt suktar efter de och tänker att man kommer få det är det ju nästan samma sak som att man kommer få det? Om inte annat dör man i tankarna om att de komme rbli så, finns ingen omöjlighet att man somnar in skönt i döden i drömmarna om att det sker :)
Det är massor av saker jag vill ta upp här egentligen, men nu när jag väl började skriva så kommer jag fan inte på något.. Ironiskt eller?... Kan säga att Robin åker iväg snart igen, jävligt sorgligt egentligen. Men vi ses ju i sommar though right? :)
Det var dock jävligt skönt att vara ute och gå och prata om allt som finns här i världen, det var fan länge sedan.. Ibland är det skoj att bara flumma runt och inte bry sig om någonting alls här i världen, men det är fan nästan skönare att göra det för att sedan få bort allting man har innanför det där jävla membranet :)
Om det ändå fanns något lättare sätt att få ut allting på, varför ska så mycket man gör gå ut på att man ska må dåligt?.. Det är ju fan idiotiskt... Har hört om människor som försökt med hypnos för att få ut saker ur deras huvuden, undrar verkligen om det funkar?... I have no idea...
Aja nu orkar jag inte skriva mer, ska in i duschen, men fortsätter förr eller senare :)
tjaooo
Kommentarer
Trackback
