Wakeboard, gym och.... och?
Har varit jävligt roligt senaste dagarna. Var ute och åkte wakeboard med Hasse, Mogge, samt Martin i måndags (Om ni inte vet vad det är så kan man förklara det som Snowboard fast på vatten). Jag kom fan upp på vattnet denna gång, så GRYMT härlig känsla var det. Vill definitvt åka snart igen.
Var borta på gymmet för med Hasse och Karlsson, fett skönt men även jobbigt, men å andra sidan ska man slita för att komma någon vart här i livet. Vad vore det utan motgångar?
Seriöst, vädret är helt underbart nu. Jag förstår inte hur människor kan klaga så jäkla mycket när det är så skönt. Jag stormtrivs. Brun är man också haha, inte en chans att det är den bästa sommaren, men det är en bra sommar. ETT problem återstår dock.... INGET SOMMARLOV >_<. Men man får pengar iaf, så jag ska inte klaga :)
Ser det inte underbart ut? Det var vädret på kvällen när vi åkte, var ute från 5,6 tills 9. Fan vad jag älskar havet, det är en så stor frihetskänsla i det. Man får själv avgöra precis vart man ska, ingen där ute bryr sig om vad man gör.... Ingen övervakning, jobbiga människor som tittar snett på en eller liknande. Havet är en plats för mig utan tvekan. Jag älskar det <3<3<3
Tänk att jag bara för någon dag sen var helt spänd och frustrerad. Jag störde mig på saker man knappt kan nämna. Tror att en hel del har med för lite sömn att göra, men jag vet att det är mer än så. Det är en/vissa personer som inte förstår när jag verkligen är seriös om vissa saker..... Speciella saker. Tänker inte skriva det här, för då förstår den/de att det är den/de jag pratar om.
Jag har verkligen tänkt tillbaka på tiden. På vad jag var, vad jag hade då.
Fy fan vad jag har förändrats, inte bara utseende mässigt utan även personlighet. Måhända att jag har mycket lättare för att ta kontakt med folk och är inte blyg alls på det sättet. Men sanningen är den att jag är en helt wacked person som ofta kommer på helt sjuka idéer jag vill utföra. Jag vågar inte riskera det längre, för jag är rädd för vad personen ska tycka av någon konstig anledning. Jag har aldrig gjort det förut?
När jag är vissa får jag hel crazy idéer och utför dem på direkten, detta är tillfällen då jag verkligen trivs. I sällskap där jag trivs kan jag göra vad som helst utan att tänka (nästan). I andra sällskap där jag känner mig "dif" tar jag det lugnt och ibland t.o.m. Håller tyst helt. Det är inte för att jag är blyg, bara för jag känner att det inte kommer ge någonting, så jag försöker inte ens.
Det är jävligt konstigt egentligen, när jag känner att det inte kommer ge några resultat så skiter jag ofta i det totalt. Fan är meningen med de?
Men men, alla ska ju ha någon sida som tillkommer. Antar att detta är min. Jag kan dock inte säga emot att jag saknar mitt gamla sällskap, där jag kände mig helt uppskattad vad jag än gjorde. (Jag säger inte att det inte existerar nu, bara att just den kamratskapen förminskats en hel jävla del).
Men i slutändan måste jag erkänna att jag trivs lite smått när allt inte går som jag vill. Då har jag något att kämpa för i livet, om jag inte skulle ha det skulle jag aldrig komma på andra tankar... Fy fan vad dåligt jag skulle må. Vill bara klarlägga att jag inte alls uppskattar när problem dyker upp, det klarar jag mig utan. Dock ser jag inte ner på problemet när det väl kommer.
Antingen får det tiden att gå, tankarna att skingra eller så är det en ny sak att lägga kraften på. Om man ofta lägger all sin tid på samma procedur är det dömt till att misslyckas!
Nu ska jag ta ut tvätten och diska lite, försöker få tiden att gå lite tills imorn. Är skitsegt på jobbet nu... Varför?
Well... so little to do, so much time!!
Var borta på gymmet för med Hasse och Karlsson, fett skönt men även jobbigt, men å andra sidan ska man slita för att komma någon vart här i livet. Vad vore det utan motgångar?
Seriöst, vädret är helt underbart nu. Jag förstår inte hur människor kan klaga så jäkla mycket när det är så skönt. Jag stormtrivs. Brun är man också haha, inte en chans att det är den bästa sommaren, men det är en bra sommar. ETT problem återstår dock.... INGET SOMMARLOV >_<. Men man får pengar iaf, så jag ska inte klaga :)
Ser det inte underbart ut? Det var vädret på kvällen när vi åkte, var ute från 5,6 tills 9. Fan vad jag älskar havet, det är en så stor frihetskänsla i det. Man får själv avgöra precis vart man ska, ingen där ute bryr sig om vad man gör.... Ingen övervakning, jobbiga människor som tittar snett på en eller liknande. Havet är en plats för mig utan tvekan. Jag älskar det <3<3<3
Tänk att jag bara för någon dag sen var helt spänd och frustrerad. Jag störde mig på saker man knappt kan nämna. Tror att en hel del har med för lite sömn att göra, men jag vet att det är mer än så. Det är en/vissa personer som inte förstår när jag verkligen är seriös om vissa saker..... Speciella saker. Tänker inte skriva det här, för då förstår den/de att det är den/de jag pratar om.
Jag har verkligen tänkt tillbaka på tiden. På vad jag var, vad jag hade då.
Fy fan vad jag har förändrats, inte bara utseende mässigt utan även personlighet. Måhända att jag har mycket lättare för att ta kontakt med folk och är inte blyg alls på det sättet. Men sanningen är den att jag är en helt wacked person som ofta kommer på helt sjuka idéer jag vill utföra. Jag vågar inte riskera det längre, för jag är rädd för vad personen ska tycka av någon konstig anledning. Jag har aldrig gjort det förut?
När jag är vissa får jag hel crazy idéer och utför dem på direkten, detta är tillfällen då jag verkligen trivs. I sällskap där jag trivs kan jag göra vad som helst utan att tänka (nästan). I andra sällskap där jag känner mig "dif" tar jag det lugnt och ibland t.o.m. Håller tyst helt. Det är inte för att jag är blyg, bara för jag känner att det inte kommer ge någonting, så jag försöker inte ens.
Det är jävligt konstigt egentligen, när jag känner att det inte kommer ge några resultat så skiter jag ofta i det totalt. Fan är meningen med de?
Men men, alla ska ju ha någon sida som tillkommer. Antar att detta är min. Jag kan dock inte säga emot att jag saknar mitt gamla sällskap, där jag kände mig helt uppskattad vad jag än gjorde. (Jag säger inte att det inte existerar nu, bara att just den kamratskapen förminskats en hel jävla del).
Men i slutändan måste jag erkänna att jag trivs lite smått när allt inte går som jag vill. Då har jag något att kämpa för i livet, om jag inte skulle ha det skulle jag aldrig komma på andra tankar... Fy fan vad dåligt jag skulle må. Vill bara klarlägga att jag inte alls uppskattar när problem dyker upp, det klarar jag mig utan. Dock ser jag inte ner på problemet när det väl kommer.
Antingen får det tiden att gå, tankarna att skingra eller så är det en ny sak att lägga kraften på. Om man ofta lägger all sin tid på samma procedur är det dömt till att misslyckas!
Nu ska jag ta ut tvätten och diska lite, försöker få tiden att gå lite tills imorn. Är skitsegt på jobbet nu... Varför?
Well... so little to do, so much time!!
Kommentarer
Trackback
