Moder
Min moder.... Idag kom jag att tänka på många fina minnen jag hade med min mamma förr i tiden. En av anledningarna är att jag just nu håller på att packa upp en massa saker som hon lämnat kvar efter sig. Tallrikar, bestick, glas etc etc. Det svider att ta upp allting. Inte för att det är jobbigt att packa upp, men allting kommer tillbaka.
Kommer ihåg en händelse från när jag var liten och vi var på Tivoli. Jag, Madelene och mamma. Vi fick 300 kronor var att spendera hur vi ville, jag var inte så överförtjust i alla attraktioner som fanns däromkring så jag hade 200 kronor kvar att göra vad jag ville med. För 100 kronor av dem köpte jag en ryggsäck i och med att min gamla var skapligt trasig. Då blev min mamma jättestolt och sade "Det är bra att du kan hantera pengar Daniel" och jag fick jättemycket beröm för det.
Kanske låter som en skitsak för er, men för någon som mist sin moder och sedan kommer på det, kan det komma till att betyda mycket. Hon hade en så stor inverkan i mitt liv så det är sjukt, de orden kan jag leva länge på. För det gjorde mig så sjukt glad.
Om hon var här vet jag precis vad jag skulle göra. Samma sak vi alltid gjorde när hon var i livet, mysa till en film en hemmakväll hela familjen. Jag i hennes famn. Jag bara önskar att den tiden kunde vridas tillbaka ibland.
Jag är delvis tacksam för förlusten, annars hade min människokunskap inte varit lika stor idag och jag hade troligtvis inte kunnat hjälpa människor så pass mycket som jag idag kan göra. Vilket jag även älskar att göra. Men var det verkligen värt de? Jag funderar verkligen på vad som var bäst, att ha en moder, eller att kunna hjälpa andra medmänniskor. Jag är bara glad för att jag klarat mig så pass bra som jag har.
Idag har jag jobbat, hämtat min mobil igen "thank god", kommer sakna Snake dock haha. Sedan bar det av till gymmet med Hasse och Karlsson. Var jävligt skoj faktiskt. Nu sitter jag här hemma ensam och packar upp mammas föredetta saker. En massa minnen som återkommer som sagt. Detta må låta väldigt hemskt att säga, men ibland önskar jag att jag hade någon som bodde nära som varit med om samma sak. Som verkligen förstår förlusten av någon i familjen eller någon nära. Jag är trött på att känna mig ensam.
Jag miste min moder, tack vare det har jag lyckats rädda själarna på många andra.... Frågan är vad som väger högst.
En låt som får mig på bättre humör just nu är Takida - Losing. Hörde den för första gången idag faktiskt, riktigt jävla bra låt. Takida må vara överskattade, men de har några RIKTIGT fina låtar. Jag gillar dem.
Om någon har tråkigt någon kväll kan jag rekommendera antingen "Meet bill" eller "Bang bang you're dead" Riktigt bra filmer. Orkar inte skriva recensioner på dem, men de är riktigt bra. Pojken som fixar Bills liv är fan min idol. Han är fett grym.
Ska fortsätta packa upp nu.
Hej då tjockisar!
Kommer ihåg en händelse från när jag var liten och vi var på Tivoli. Jag, Madelene och mamma. Vi fick 300 kronor var att spendera hur vi ville, jag var inte så överförtjust i alla attraktioner som fanns däromkring så jag hade 200 kronor kvar att göra vad jag ville med. För 100 kronor av dem köpte jag en ryggsäck i och med att min gamla var skapligt trasig. Då blev min mamma jättestolt och sade "Det är bra att du kan hantera pengar Daniel" och jag fick jättemycket beröm för det.
Kanske låter som en skitsak för er, men för någon som mist sin moder och sedan kommer på det, kan det komma till att betyda mycket. Hon hade en så stor inverkan i mitt liv så det är sjukt, de orden kan jag leva länge på. För det gjorde mig så sjukt glad.
Om hon var här vet jag precis vad jag skulle göra. Samma sak vi alltid gjorde när hon var i livet, mysa till en film en hemmakväll hela familjen. Jag i hennes famn. Jag bara önskar att den tiden kunde vridas tillbaka ibland.
Jag är delvis tacksam för förlusten, annars hade min människokunskap inte varit lika stor idag och jag hade troligtvis inte kunnat hjälpa människor så pass mycket som jag idag kan göra. Vilket jag även älskar att göra. Men var det verkligen värt de? Jag funderar verkligen på vad som var bäst, att ha en moder, eller att kunna hjälpa andra medmänniskor. Jag är bara glad för att jag klarat mig så pass bra som jag har.
Idag har jag jobbat, hämtat min mobil igen "thank god", kommer sakna Snake dock haha. Sedan bar det av till gymmet med Hasse och Karlsson. Var jävligt skoj faktiskt. Nu sitter jag här hemma ensam och packar upp mammas föredetta saker. En massa minnen som återkommer som sagt. Detta må låta väldigt hemskt att säga, men ibland önskar jag att jag hade någon som bodde nära som varit med om samma sak. Som verkligen förstår förlusten av någon i familjen eller någon nära. Jag är trött på att känna mig ensam.
Jag miste min moder, tack vare det har jag lyckats rädda själarna på många andra.... Frågan är vad som väger högst.
En låt som får mig på bättre humör just nu är Takida - Losing. Hörde den för första gången idag faktiskt, riktigt jävla bra låt. Takida må vara överskattade, men de har några RIKTIGT fina låtar. Jag gillar dem.
Om någon har tråkigt någon kväll kan jag rekommendera antingen "Meet bill" eller "Bang bang you're dead" Riktigt bra filmer. Orkar inte skriva recensioner på dem, men de är riktigt bra. Pojken som fixar Bills liv är fan min idol. Han är fett grym.
Ska fortsätta packa upp nu.
Hej då tjockisar!
Kommentarer
Trackback
